Igår var sista dagen som vi hade hjälp av en grävmaskin för att undersöka ytstora och voluminösa anläggningar såsom gropar och gropsystem.
Intill det vendel- /vikingatida gårdsläget i sydost, med det 46 m långa huset (se översiktsplan), undersökte vi igår en brunn som bland annat visade sig innehålla en fin vikingatida benkam. Kammen är mer än 1000 år gammal och förhållandevis välbevarad, med tanke på åldern. Sannolikt har den hamnat i brunnen i samband med att vattnet blivit otjänligt och man beslutat sig för att istället använda den för att slänga sitt hushållsavfall i. Kammen hade troligen även den blivit obrukbar, med alltför många avbrutna tänder, varför den fick följa med måltidsrester, trasiga keramikkärl och annat avfall ned i brunnen.
I våra trakter började kammen för övrigt att användas som en del av den personliga utrustningen redan under romersk järnåder (0 – 400 e.Kr.). Allt sedan dess har de framställts i en lång rad olika typer och utföranden. Utefter erfarenheter och resultat från tidigare undersökningar finns en väl etablerad så kallad typologi utarbetad, baserad på fyndomständigheter och korsdateringar med hjälp av andra fynd och 14C-analyser.
Därför vet vi ofta utifrån en kams specifika karaktärsdrag och konstruktion, på något hundra år när, under vilken tidsperiod som den framställts. Av den anledningen är kammarna viktiga fynd för oss!
