Under en vecka i maj hann vi med att undersöka sju av byggnaderna i Gamla Linköping. Urvalet bestämdes givetvis av projektets frågeställningar. Vi ville undersöka både hus från 1700-talet och från 1800-talets början, för att kunna följa förändringar i byggnadsteknik, men också för att förstå hur husen fungerat som bostad.
Många av husen i Gamla Linköping har panel eller är reveterade och på så sätt svåra att analysera. Slutligen fastnade vi för sju byggnader, som tillsammans representerar närmare 150 år.
Tre av husen från 1700-talet har en likartad planlösning, en så kallad salsplan, se föregående blogginlägg om Skolmästaregården ”På samhällets solsida”. Även von Lingens gård har en liknande planlösning, men detta hus är byggt i två våningar och med två extra kammare, vilket gör det till ett av sin tids största och mest påkostade hus. Enligt tidigare forskning har det byggts på 1720-talet av domprosten Andreas Rhyzelius, uppgifter som vårt fältarbete kommer att kunna bekräfta. Det stora huset måste ha byggts på spekulation, eftersom Rhyzelius hade tjänstebostad. Huset hyrdes ut till landskamrerare Anders Iggeström, som köpte gården efter bara några år.
Domprost Rhyzelius bör ha varit en av sin tids stora byggherrar, eftersom han samtidigt under 1720-talet även lät bygga de två nya husen på domprostgården vid Gråbrödragatan. Dessa hus finns fortfarande kvar på sin plats, på gården med det medeltida stenhuset som bär hans namn (Rhyzeliusgården). Domprostens huvudbyggnad hade samma planlösning som von Lingens gård på Storgatan, den på sin tid mycket vanliga salsplanen, som har varit särskilt vanlig på prästgårdar, officersboställen och mindre herrgårdar.
Under senare delen av 1800-talet bodde friherre Hermann von Lingen i gården på Storgatan. Genom en utförlig bouppteckning efter hans död år 1820 kan vi få en unik inblick i hur ett sådant högreståndshus i staden kan ha sett ut. Efter flytten till Friluftsmuseet Gamla Linköping har husets inredning rekonstruerats, och idag kan man på plats leva sig in i hur salsplanshusen har fungerat som bostad och hemmiljö.
Den stora salen i mitten är sparsamt möblerad med stolar och hopfällbara bord utmed väggarna. Vid middagar och festligheter har bordet dukats i salens mitt, men efter kalaset kunde man lätt ta undan bordet och rummet användas för dans.
Ut mot gatan fanns rum på ömse sidor om salen; sovrum för herrskapet och för döttrarna (”Frökenkammaren”) och på andra sidan salen fanns ”förmaket”, ett mindre rum för intimare sällskapsliv. De fyra rummen ligger i fil ut mot gatan, med dörrar mellan rummen, och kunde vid behov användas som sällskapsrum vid stora kalas. Rummen har rekonstruerats med fina kakelugnar och stiltrogna möbler.
In mot gården fanns det så kallade röda kabinettet, och på andra sidan fanns handkammaren och pigkammaren, som idag är rekonstruerade i betydligt enklare stil. På övervåningen fanns enligt bouppteckningen ”baronens förmak”, man har tolkat uppgifterna så att baronen själv hade även ett eget sovrum på övervåningen. Här fanns även biblioteket i övervåningens stora sal.
Se huset i 3D
Göran Tagesson
