Hus och människor – Onkel Adamsgården, Linköping, fortsättning….

Även om Onkel Adamsgården var ett för sin tid tämligen välbyggt hus med trädgård och två rymliga lägenheter, kom gården snart att få en helt annan användning. År 1816 inköptes den av före detta överjägmästaren och kammarrättsrådet Magnus Hagelin och inrättades som klädesfabrik.

Denne affärsidkare var själv bosatt tvärs över gatan i Hunnebergsgatan 27 och hade sin främsta verksamhet förlagd till Norrköping, men valde även att starta verksamhet på Hunnebergsgatan. I samtiden kallades detta för fabrik, men det motsvarar knappast vad vi idag skulle förstå som en fabrik. Under första året bestod arbetsstyrkan av åtta personer, tre ”ständiga” klädesgarnsspinnerskor och tre ”tillfälliga”, samt en mästare och en spolgosse, och tygerna, ”diverse grövre och finare kläden”, tillverkades på en enda vävstol. Under senare år tillkom även en klädesmakargesäll, en ullskrubbare och klädesgarnsspinnerskor.

Mitt emot Onkel Adamsgården finns huset där fabrikören Hagelin bodde i början av 1800-talet. Huset tillhör byggnadsminnet Sundbergsgårdarna och byggdes troligen i slutet av 1700-talet.

Under 1810- och 1820-talen fungerade gården alltså både som fabrik och bostad för klädesmästaren Anders Hornvall och hans hustru Anna Maria Jonsdotter. Samtidigt verkar tidvis även andra arbetare ha bott där. Möjligen har vävstolen stått i en av lägenheterna medan klädesmästarfamiljen bott i den andra. I övervåningens sal finns ett fönster mot öster som är större än de övriga och traditionen menar att det förstorats för att öka ljusinsläppet till fabriken.

Onkel Adamsgårdens fina trappräcke med enkla diagonalställda spjälor kan vi hitta lite varstans bland Linköpings trähus från 1700-talet. Foto Arkeologerna.

Möjligen har arbetarna bott på övervåningen medan Hornvalls har bott i bottenvåningens lägenhet. I början av 1820-talet fick familjen Hornvall sällskap av ytterligare ett hushåll, sjuderiverkmästaren Anders Nyström och hans hustru och barn. Mot slutet av perioden har även ägaren Magnus Hagelin och hans hustru bott i gården. Fabriken gick allt sämre. De så kallade fabriksberättelserna vittnar om hur produktionen minskade och 1724 står så att läsa att Hagelins fabrik hade gått i konkurs.

Kammarlås och dörrgångjärn skvallrar om husets höga ålder. Det lönar sig att gå på upptäcktsfärd bland huset alla fina detaljer.

Historien om Hagelins textilfabrik är på många sätt typisk för den tidiga industrin i Linköping. Från omkring mitten av 1700-talet hade det visserligen anlagts olika manufakturer i staden, men dessa var få, de hade inte många anställda och tillverkningen var ytterst begränsad i omfattning. Hagelin var heller inte ensam om att ha svårt att hålla driften i gång. Ännu vid mitten av 1800-talet sysselsatte Linköpings manufakturer och fabriker inte fler än mellan 50 och 60 arbetare.

 

  • Göran Tagesson