Med fältarbetet i friluftsmuseet Gamla Linköping vill vi försöka datera byggnaderna i detalj. Det är viktigt för att förstå hur hushållen fungerat och hur gårdarna förändrats över tid. Men förutom datering så är analysen av byggnadstekniken viktig.

Våra fältstudier ger en allt tydligare bild av skillnader i timringsteknik och virkesbehandling. De äldsta byggnaderna är knuttimrade, med väl synliga knutar. I von Lingens gård och Skolmästaregården hittar vi inga spår efter spikar i ytterväggarna, husen har alltså stått utan panel. Uppenbarligen har man inte skämts för att bygga även högstatushusen med utstickande knutar. Men på knutarna hittar timringsexperten Mattias Hallgren tydliga spår efter tillhuggning och spikhål – knutarna har redan tidigt varit inklädda med panelade knutlådor. Äldre foton visar att knutlådorna var utformade med baser och kapitäl i klassicistisk stil.

  

Mattias Hallgren pekar på spår av tillhuggning på knutarna, som visar att knutarna varit inklädda med panel – knutlådor, ofta i klassictisk stil som efterbildar pilastrar med baser och kapitäl. 

När vi studerar de timrade ytterväggarna ser man snart att timmerstockarna är elegant avpassade mot varandra. Varje timmerstock har huggits med släta sidor, och undersidan har huggits ut för att kunna sjunka ner ovanpå den underliggande stocken och väggen bli tät. Stockarna i våra äldsta timmerhus visar sig ha sin naturliga skillnad mellan rot- och toppände, och stockarna har därför lagts med rot mot toppände och vice versa. Stockarna har hämtats från grova och långa tallstammar.

Bilden visar på bilning av timmervägg – och hur den äldsta tidens byggnadsställning fungerade. Figuren lånad ur Göran Anderssons Timmerbyggnader. Göteborgs universitet 2016. 

De äldsta timmerhusen har också tydliga hål efter byggnadsställningar, som syns som pluggar i timret. De brukar förekomma på jämna avstånd från varandra, exempelvis i det femte, nionde och trettonde skiftet. På de utstickande pluggarna har timmermännen lagt plankor för att kunna stå bekvämt och arbeta med timringen. Spåren efter ställningshålen på jämna avstånd från varandra är en viktig ledtråd för att avgöra om timran är original eller består av återanvänt virke.

Vi har dokumenterat de undersökta timmerhusen med hjälp av fotoscannade ortofoton. Det är ett enkelt och bekvämt sätt att få helt platta bilder platta bilder uppbyggda av många hundra enskilda foton. På dessa fotoritningar kan man sedan lätt markera var dendroproverna tagits, vilka stockar som verkar utbytta och spår efter ställningshål etc.

Skolmästaregården i Gamla Linköping, ett fint exempel på en timmerbyggnad från 1700-talet i den äldre timmerbyggnadstekniken. Överst ett ortofoto av byggnaden, nedan tolkningsritning med dendroprovernas placering, ställningshål och andra detaljer markerade. Utbytta partier skrafferade. 

Många undrar om husen i Gamla Linköping verkligen går att analysera – de är ju flyttade och timret kan vara utbytt? Men våra undersökningar visar att man har märkt upp de gamla timmerbyggnaderna ordentligt med små masonitskivor och sedan varit noga med att uppföra dem igen på rätt sätt. I flera fall hittar vi denna masonitmärkning.

Utbytta partier framträder oftast med nytt virke som avtecknar sig tydligt mot den gamla timmerväggen. Då är det viktigt att ha med en timringskunnig kollega i projektgruppen.

Göran Tagesson