En nyupptäckt kulturskatt i Östergötlands museum. Så måste vi beskriva materialet från byggnadsinventeringen på 1920-talet. Med hjälp av ritningar och fotografier av närmare 200 gamla byggnader framträder en helt annan bild av Linköping för hundra år sedan. Ritningarna har nu skannats och 190 glasplåtar med foton digitaliserats. 

I det omfattande materialet finns både originalritningarna från fält, men också utsökta renritningar med tusch på ritfilm. Fältritningarna är ibland svårtydda och blyertsstrecken svåra få fram. Men det är fascinerande att följa inventerarnas slit och omsorg om att få med detaljerna.

Tre bilder av huset vid Hunnebergsgatan 5, foto från 1920-talet, renritning och fältritning. Östergötlands museums arkiv. 

Det rör sig om närmare 200 gamla byggnader som mättes upp. Två arkitekter stod för inventeringen, H. Norgren och G. Planck, och som jobbade tillsammans med två teknologer. Det betyder att man har tagit sitt uppdrag på allvar, och uppbådat den tidens bästa metoder för dokumentation.

Ett tidningsklipp från Östgöta Correspondenten 4 september 1929. En ögonblicksbild av de som utförde den omfattande inventeringen. 

Det finns dessvärre inte mycket av förklarande text i materialet. Men ritningsarbetet följer ett tydligt mönster, och det är lätt att bilda sig en uppfattning om husens karaktär, med de olika rummen, dörrar, fönster och spisar. Det lönar sig också att närstudera de olika ritningarna; de kladdiga ritningarna från fältarbetet och de eleganta renritningarna. Så har till exempel arkitekterna använt sig av dubbla streck för att ange timmerväggar, medan enklare plankväggar markeras med enkelstreck. Tillsammans med fotografierna går det att analysera husen och deras historia, trots att många är borta sedan länge.

Eftersom det rör sig om så många ritningar och foton kan vi börja studera stadens samlade bebyggelsehistoria i ett långtidsperspektiv. Förutom materialet från 1920-talet finns i en del fall även senare dokumentationer.

I några fall finns också husen bevarade. I andra fall har vi fått möjlighet att närstudera de bevarade husen genom att göra timringsanalys och dendrokronologiska dateringar. I flera fall kan vi också jämföra husens byggnadshistoria, med de hushållsrekonstruktioner som projektet genomfört.

Ett bra exempel på de stora möjligheterna som erbjuds är husen vid Hunnebergsgatan 5-9. Husen dokumenterades på 1920-talet med foton och uppmätningar. Då var husen fortfarande bebodda och såg tämligen propra ut. Efter 1900-talets mitt flyttade de sista hyresgästerna och husen började förfalla.

I början av 1970-talet gjordes en renovering, och i samband med detta fick byggnadsantikvarien Bengt Åkerlund vid Östergötlands museum tillfälle att dokumentera husen på ett mycket noggrant sett. Detta material har blivit liggande i museets arkiv, för att nu analyseras inom projektet. Tillsammans med noggranna studier av de bevarade husen idag så växer så en ny berättelse fram – en ny historia som blir möjlig att teckna tack vare dessa olika generationer av dokumentation.

Hunnebergsgatan 5, foto från 1971. Samma hus som ovan, men nu i stort förfall, renovering och byggnadsdokumentation pågår. Östergötlands museums arkiv. 

Och så en bild av samma hus idag. Efter renoveringen har det fått ny funktion som hantverksgård. Foto Göran Tagesson.