När man gräver lämningar som bara är några hundra år gamla så har man goda chanser att faktiskt få fatt på människorna som bodde på platsen. Grävningen i jorden kan kompletteras med grävning i arkiven. Ibland har man sån tur att någon historiskt kunnig människa redan har forskat kring den plats man undersöker och publicerat resultaten, andra gånger får man göra jobbet själv.

I fallet Kungsbacka finns det en del gjort redan. Brandförsäkringshandlingarna från 1800-talets början, som beskriver hur husen såg ut, finns publicerade tillsammans med en del uppgifter om tomternas ägare. Från de uppgifterna kan man sedan gå vidare och nysta upp vilka som bodde i staden under olika tider, hur hushållen såg ut och vad folk hade för yrken.
År 1750 gjordes en karta med alla tomter i staden numrerade. ”Vår” tomt hade då nummer 39 (det kommer sedan att ändras till 41) och ägdes enligt kartan av Erik Andersson. Det är allt vi får veta där.

Från 1771 och framåt har vi husförhörslängder att tillgå för Kungsbacka. Husförhörslängderna var en sorts folkbokföring, samtidigt som husförhören var ett sätt att kartlägga folks kristendomskunskaper, läs- och skrivkunnighet och allmänna vandel. Här får vi oftast uppgifter om alla som bodde i ett hushåll – föräldrar, barn, tjänstefolk, eventuella inneboende. För personhistorikern är dessa längder en guldgruva!
År 1771 bodde följande personer på vår tomt: änkan Margareta Andersdotter 54 år, pigorna Karin och Maret, 30 resp. 28 år och glasmästaren Pettersson, som dock inte var närvarande vid husförhöret. Frågan var nu om det fanns någon koppling mellan dessa människor och Erik Andersson som ägde tomten 20 år tidigare?

Jodå. Margareta Andersdotter hittar vi i bouppteckningsregistret för Kungsbacka. Hon avled 1777 och här har vi det svart på vitt. Bouppteckningen gjordes efter krögaren Erik Anderssons änka Margareta Andersdotter ”vilken med döden avled den 28 sistlidna november, utan bröstarvingar”. Egendomen uppgavs av den avlidnas ”i huset intagna släktingen borgaren och krögaren Jacob Hellman och dess hustru”. Här får vi alltså veta att Erik Andersson dog någon gång före 1777, men efter 1750, då han stod som tomtägare. Vi får också uppgiften att han var krögare.

Nästa steg är att leta i dödboken, en förteckning över dem som avled och begravdes i staden. Från år 1770 hittar vi då uppgiften att Erik Andersson på Mellangatan avlidit den 30 oktober, ”af ålderdomssvaghet”, 61 år gammal. Han begravdes den 4 november på stadens begravningsplats.

Erik Anderssons sista resa blev kort – kyrkogården låg omedelbart norr om hans tomt, på det som idag är norra delen av Stortorget – se kartan ovan!

Jacob Hellman och han hustru Karin Eriksdotter Hellman övertar sedan gården på tomt 41. De kommer inte att bo där tillsammans så många år. Jacob Hellman var ofta till sjöss, han omtalas i källorna som både krögare och styrman. Karin Hellman finner vi i dödboken, avliden den 19 september 1789 i ”hetsig feber”. Hon blev 50 år och var änka sedan en tid tillbaka, då Jacob Hellman avlidit i en olycka till sjöss.
Det är intressant att två krögare bodde på tomten efter varandra. Drev de en krog på själva tomten eller någon annanstans? Och hur ser lämningarna efter en krog ut när vi hittar dem i jorden?