Från stadens äldsta tid och fram under hela medeltiden har Enköping haft en stor kyrklig närvaro. Den nu enda kvarstående Vårfrukyrkan byggdes under andra hälften av 1100-talet, och är en av de äldre stenkyrkorna i Uppland. Under medeltiden fanns ytterligare två sockenkyrkor i staden, S.t Olof och S.t Ilian. Dessutom grundas ett franciskanerkonvent 1250 och ett hospital, ett slags medeltida sjukhus med stark koppling till kyrkan, tillkommer någon gång under perioden.
Vårfrukyrkan anlades som prostkyrka för hela Fjärdhundraland, den del av Uppland där Enköping ligger. Den ursprungliga byggnaden hade stora likheter med S.t Per i Sigtuna och katedralen i Gamla Uppsala. Kyrkorna kan stilmässigt dateras till mitten av 1100-talet, samma tid som de äldsta skriftliga beläggen för Enköping och då det svenska ärkestiftet anlades.
Närvaron av både munkar och annat kyrkligt folk har präglat den medeltida staden. Alla människor var under medeltiden djupt påverkade av den kristna världsbilden i sitt dagliga liv. Fyndmaterialet som kommer fram på grävningen invid Stora Torget ger oss en inblick i människornas personliga förhållande till tron, och till kyrkan som institution.
En mängd fynd med tydlig religiös koppling har påträffats. Däribland kan nämnas ett litet krucifix, en ring som troligen har en bön längs bandet, samt flera pilgrimsmärken.
Pilgrimsmärkena tillhör en speciell kategori av fynd som inte bara berättar om människors privata trosuppfattning, utan också om deras erfarenheter av omvärlden. Märkena såldes på stora vallfartsorter runt om i Europa. Dit tog sig människor för att besöka platser som hade koppling antingen till Jesus själv, eller till något helgon. Pilgrimer som tagit sig dit köpte märken och bar dem på sina kläder under återresan som ett bevis på att de genomfört sin vandring.
I kvarteret Traktören har vi hittills hittat två eller tre föremål som kan tolkas som pilgrimsmärken. Ett av dem är sannolikt ett Birgittamärke, från Vadstena. Heliga Birgittas kloster i Vadstena var under den senare medeltiden en av de viktigaste vallfartsorterna i Sverige.
Ett av de andra pilgrimsmärkena föreställer en scen från korsfästelsen, med Jesus på korset och två personer stående intill. Hittills har vi inte kunnat koppla motivet till en specifik vallfartsort. Möjligheten finns fortfarande att det rör sig om en annan typ av märke som inte nödvändigtvis behöver vara kopplad till en pilgrimsort.
Det tredje föremålet är något osäkert. Det rör sig om ett musselskal från en kam- eller pilgrimsmussla. Musslan var Sankt Jacobs attribut, och han var pilgrimernas eget skyddshelgon. Enligt legenden ska han ligga begravd i Santiago de Compostela i Spanien. Som en av Jesus apostlar och en av endast tre personer från bibeln som ska ha begravts i Europa, blev Sankt Jacobs gravkyrka i Santiago en av de viktigaste vallfartsorterna på kontinenten. Härifrån tog pilgrimerna med sig just sådana musselskal som det vi hittat, och bar dem på sina hattar eller väskor. I flera svenska städer har skal från pilgrimsmusslor påträffats med borrade hål för att de skal kunna bäras som ett märke eller en slags brosch. Vårt musselskal har inga sådana fästningshål, och därför är det omöjligt att säga om det faktiskt rör sig om ett pilgrimsmärke eller bara ett snäckskal.
