Veckan innan jul avslutade vi den stora undersökningen vid Stora Torget, i Enköping. Vi har fått möta människorna i det medeltida Enköping genom resterna från deras hus, deras sopor och deras borttappade föremål. Genom över 800 år av stadens historia har vi grävt oss ner bland resterna av tusentals människoliv.
Till ovanligheterna hör att vi även lärt känna två människor från Enköpings medeltid vid namn. Två sigillstampar påträffats på undersökningen. Detta är ovanligt då föremålen var både värdefulla och viktiga för ägarna. De fungerade som dåtidens identitetshandlingar och användes för att signera brev och avtal på samma sätt som vi använder våra namnteckningar idag. Därför skulle de förstöras om ägaren dog, så att ingen annan kunde använda dem.
Stamparna som vi hittat har tillhört en Iohannis Folqvinson och en Henrici Gabelbanc. Båda stamparna är ganska lika varandra, runda och med namnet skrivet längs en bård, omkring ett vapen eller bomärke i mitten. Namnen föregås av ett ”s”, för ”sigillum”.
Att veta namnen på människorna som bodde i kvarteret gör att vi kommer dem ännu närmre. Det gör också att vi rör oss från arkeologin in i historievetenskapen. Kanske kan vi återfinna namnen någonstans i de historiska källorna? Vilka var Iohannis och Henrici? Vad arbetade de med? Vad hade de för familj?
Någon Iohannis Folqvinson har vi ännu inte påträffat i de skriftliga källorna. Men med hjälp av dels Upplandsmuseets forskare Herman Bengtsson och dels Riksarkivet har vi fått fram uppgifter om en Folqvin, borgare i Enköping. Då ska man ha i åtanke att detta var på den tiden då nästan alla söner och döttrar fick sin fars (eller ibland mors) namn, med tillägget ”son” eller ”dotter”. Folqvinson är alltså ett så kallat patronymikon, och man kan ganska säkert säga att Iohannis far hetat Folqvin. Självklart går det inte att säkert belägga detta släktskap, men kopplingen är onekligen intressant!
Denna Folqvin nämns i ett brev utfärdat runt 1300-talets mitt. I Barcelona! I brevet står att läsa:
”Holmvast Johansson, kyrkoherde i Orsa, och Folkvin, borgare i Enköping, förklaras i notarialinstrument stå i skuld till Barcelona-borgaren Petrus de Media Villa (Pere de Mitjavila). Utfärdare Petrus de Cava Roche, notarie med kunglig auktorisation. De båda svenskarna var på väg till sultanen i Alexandria med jaktfalkar.”
(Riksarkivet, SDHK 5221)
Texten är minst sagt fantasieggande, med omnämnande av städer som Barcelona och Alexandria i samma mening som Orsa och Enköping.
När man gör arkeologiska undersökningar av lämningar från historisk tid, måste man kombinera de arkeologiska resultaten med informationen från de nedskrivna historiska källorna. När vi hittar föremål med text på blir samspelet mellan historievetenskapen och arkeologin extra tydligt.
Nu har arbete med rapporten påbörjats där många analyser och noggranna genomgångar av fynd- och dokumentationsmaterial väntar.
