Vissa platser i landskapet är speciella. I Bohuslän förekommer det att vi hittar enstaka eller större samlingar med eldstäder eller kokgropar invid lodräta klippväggar. En sådan plats är Foss 602 som vi undersökte i höstas.
I en slänt nedanför en hög och brant bergvägg hittade vi ett trettiotal eldstäder, flertalet ytligt anlagda. Kol 14-dateringar från förundersökningen visar att eldstäderna anlades någon gång under förromersk/romersk järnålder (30 f.Kr–390 e.Kr).
Lodräta bergväggar och/eller närhet till vatten tycks vara element som flera härd- och kokgropslokaler har gemensamt i Bohuslän. Att andra lämningstyper i stort sett saknas, som avtryck efter stolpar och förvaringsgropar, talar för att människor vistats här tillfälligt. De oftast höga bergväggarna, ibland med klippöverhäng kan tänkas ha erbjudit ett naturligt skydd från väder och vind. Vad man har gjort på de här platserna, förutom att elda, och i vilket syfte är frågor vi ännu inte kunnat besvara. Kanske har man uppehållit sig här i samband med jakt, boskapsskötsel eller odling. Eldstäderna har givetvis haft en praktisk funktion för matlagning och som värmekälla men en måltid eller ett eldande kan också vara del i en rituell handling. Ceremonier av olika slag var säkerligen en viktig och integrerad del i vardagen i järnålderns samhälle. Kanske har den lodräta klippväggen haft en alldeles särskild betydelse?
Eldstäderna inom Foss 602 innehåller rikligt med kol men är i övrigt fyndtomma. Möjligtvis har temperaturerna varit så höga att eventuella matrester som fröer och djurben helt förkolnats. Vi har fortfarande jordprover från eldstäderna kvar att analysera och det återstår att se om de innehåller något intressant. Förutom att datera kolet tittar vi på vilka vedarter som eldats. Har man valt ut specifika träslag eller har man bara tagit det som fanns i närheten? Fältarbetet är nu avslutat i Säleby men än återstår mycket analysarbete för arkeologer och andra experter.
