Runbenet. Notera att runorna är spegelvända

Det finns vissa fynd som får en att reagera lite mer när de hittas än andra. De sista dagarna har det plockats fram ett antal sådana ur jorden här. Det kanske roligaste och ovanligaste är ett så kallat runben. Det är, precis som det låter, ett ben, vanligen revben från något djur, där man har ristat in runor. I Sverige har de kanske främst hittats i Sigtuna, men de finns från flera andra medeltida städer runt om i Norden. Det som hittades här är lite märkligt eftersom runorna är bakvända. Som bara lindrigt runkunnig är det svårt att förstå vad det står. Möjligen står det ingenting särskilt, men självklart ska vi låta en runexpert titta på benet och tolka en eventuell innebörd samt också kanske visa oss andra liknande. Runor brukar ju oftast kopplas ihop med yngre järnålder och särskilt vikingatid, men faktum är att de använts långt fram i tiden. I vissa delar av landet som Älvdalen i Dalarna har man använt runor så sent som början på 1900-talet.

En silverring nyss upptagen ur jorden

Och så plockade Peter upp en vacker silverring med en sten i. Eller, vi vet inte än om det är bergskristall eller glas, det får framtiden utvisa! Ringen hittades i samma område som runbenet och tärningen som ni ser här också. Tillsammans med tärningen hittades vad som kanske är en liten spillbit från tärningstillverkningen.

En liten bit därifrån dök det upp ytterligare ett rätt anmärkningsvärt fynd. Anneli visade plötsligt en doppsko i brons. Doppskor sitter längst ned på en svärdsslida som skydd.

En jordig doppsko. Man kan ana ett vackert mönster, vi får se efter konservering

Således vet vi att man i Nyköping under 1200-talet pyntade sig, slogs, spelade tärning och ristade in nonsens på ben. Eller… det kanske var en liten förhastad slutsats. Hur som helst så kommer de här fynden, framför allt tillsammans med det sammanhang eller kontext som de hittats i, att ge oss nya insikter i hur livet i en stad på 1200-talet kunde vara.

Tärning och spill från tillverkningen?

Nästa gång blir det nog lite mer om själva strukturen av platsen och kanske om byggnaderna och gatorna. Välkomna åter,

Anna