Jag har nämnt tidigare att man lätt få intryck av att medeltiden var brun, eller möjligen grå-svart. Men, som jag också har nämnt, så var förstås inte fallet. I denna anteckning fortsätter fyndfrosseriet med pärlor. Det är alltid roligt att hitta pärlor. Precis som andra föremål som inte har ändrat form genom århundraden är de lätta att relatera till och är, som de som vi visar här, små konstverk i sig.
Jag har visat pärlor i en tidigare blogg. Pärlor från 1200-talet. Och man kan se en rätt rejäl skillnad på dem och de här äldre. Pärlor har i arkeologin bl.a. använts för att undersöka hur klädedräkt och mode har förändrats. Under vikingatid bar man (eller kanske inte direkt alla, utan de som hade råd antar jag) och begravdes med stora pärluppsättningar. Man kan hitta hundratals pärlor i gravar. När kristendomen kom slutade man i stort med gravgåvor och således hittas inte lika många. Inne i städer hittas ändå prlor vilket tyder på att de inte försvunnit ur modet ändå. Eller? I en studie gjord av Lars Salminen visar att man i Lund mer eller mindre slutar att använda (eller i alla fall tappa) pärlor under 1100-talet, antalet hittade pärlor sjunker drastiskt, medan i Sigtuna hittas ganska stora mngder pärlor, enligt Salminens beräkningar använde man 30 gånger så många pärlor i Sigtuna under 1100-talet jämfört med Lund. Slutsaten som Salminen och Peter Carelli gör är att man var snabbare att ta till sig nya moden i Lund och att man slutade med parspännen och stora pärluppsättningar tidigare där än i Sigtuna och de sluter sig till att man, utifrån pärlmaterialet kan tala om olika kulturella sfärer på de olika ställena med olika materiella språk.
Se där vad man få ut av ett pärlmaterial! De här pärlorna är av olika typer: en mosaikpärla utförd i sk. Millefiore-teknik, en guldfoliepärla och en…. ja… en … helt knasig variant som vi nu inte kan säga så mycket om. Jag kopplade direkt till Marimekko, medan någon sa att mönstret såg ut som bakterier i ett mikroskåp. Men den är väldigt vacker. Alla är tillverkad i glas för övrigt.
Längst till höger på bilden med tre pärlor syns en sk guldfoliepärla. De är relativt vanliga under tidig medeltid. De andra är mer sällsynta. Den med gula och gröna fläckar är mycket ovanlig.
De pärlorna som vi hittade i senare lager var enfärgade och lite enklare i utförandet, vilket kanske antyder att man inte lade ner så mycket tid på dem lägre, och att de tappat lite av sitt värde. Till sist en stämningsbild från grävningen. Ingela tänker och Andreas ställer in mätinstrumentet.
Hörs snart igen, då blir det saker vi inte alls vet vad det är!
