Vägen genom staden verkar ha haft ungefär samma sträckning under ett par hundra år i alla fall. Nu är vi nere på den äldsta trälagda gatan. Den är smalare än de senare, ser väl mer ut som en gränd. Man kanske kan mötas två personer på den, fler får inte plats. Men den är påfallande välgjord. Ytterkanterna är stockar där man har tagit bort en fjärdedel så att de bildar som en skena (det var svårt att förklara i ord), mellan dessa ligger stockar som bitvis är uthuggna för att passa in, de är också fastsatta med dymlingar, dvs. stora ”träspikar”. Även känns mer välgjord än de senare generationerna av träläggning.
Alldeles intill vägen, på höger sida har det legat ett hus. I botten ligger det granris som måhända har fungerat som någon form av armering eller stöd. Det finns även fler hus förstås. I mitten av bilden kan ni ana resterna av ett ganska stort hus, vi har inte måtten riktigt klara för oss än. Längst bort till vänster i bild har vi undersökt ett nedbrunnet hus som kanske har varit det tydligaste hittills.
Tomterna verkar vara ungefär desamma som under senare tider. Vi börjar ana att husen mer och mer byggs som under förhistorisk tid, dvs. att de är uppbyggda med stolpar som håller upp taket och lerklining som väggar. En fascinerande brytningstid 1100-talet!
Återkommer snart!
