Vi har många gånger nämnt Norrtils fina läge nära staden Sigtuna. Gården låg högt uppe på en naturlig platå med god utsikt över Garnsviken, och dessutom intill en landsväg med förbindelse mot Stockholm och Uppsala. Ville man ha uppsikt över alla som passerade med båt och till fots var Norrtil rätta stället.
Men hur långt kunde man egentligen se från gården? Det har arkeologen Rosanna Jönis tagit reda på. Hon har gjort en så kallad siktanalys som resulterat i en karta. Till sin hjälp hade hon ArcMap, ett program där man kan behandla och presentera geografisk information.
– I samband med utgrävningen i Norrtil mättes punkter in, som jag utgick ifrån. För att få reda på vad man kunde se när man stod på gården, använde jag en av de inmätta punkterna och la till 1 ½ meter för att få fram en genomsnittlig ögonhöjd. Det visade sig att sikten över farleden varit god, man har kunnat se skeppen som for till och från Sigtuna. Däremot har man bara sett en liten del av själva staden, säger Rosanna Jönis.
Projektledaren Anton Seiler är entusiastisk över den bild som växt fram.
– På grund av befintlig skog och bebyggelse var det inte helt enkelt att fastställa gårdens grad av visibilitet mot omgivningarna när vi var i fält. Men nu med hjälp av Rosannas fantastiska insats kan vi se saker man endast kunnat ana tidigare, till exempel att gården hade god utsikt över jordbruksmarkerna nedanför, säger Anton.
En annan intressant aspekt som nu åskådliggjorts är relationen till en vik strax nordost om Norrtil, som man uppenbarligen också haft bra utsikt över.
– Det är inte så många fornlämningar kända där idag, men vad skulle upptäckas om man gjorde en riktad inventering? Och kan viken ha fungerat som ett skyddat naturligt hamnläge? Skulle man hitta vrak från vikingatid eller medeltid om man grävde i det som idag är låglänta sankmarker? Det är förstås svårt att veta, säger Anton Seiler.
Men en sak är i alla fall säker – utsikten från gården var god och alla lade märke till den, både de bofasta i omgivningen och de som bara passerade tillfälligt.
– Och det var väl det som också var poängen, att manifestera sin ställning i samhället genom att stå högst upp, även fysiskt i landskapet, menar Anton Seiler.
