Nu undersöks hus efter hus på det fina gårdsläget högt uppe på platån i Norrtil.
– Vi jobbar målmedvetet och riktat, med fokus på att identifiera de många byggnaderna från olika tider, säger projektledaren Anton Seiler.
Mitt på platån har det stått flera stolphus, byggnader vars tak burits av rader av trästolpar. Kanske har väggarna varit gjorda av ett flätverk av grenar och kvistar som täckts med lera? Men av dessa har inga spår hittats. Om husen hade brunnit ned, skulle arkeologerna ha påträffat spår efter lerklining, alltså lera från väggarna som bränts. Fast det har de inte gjort.
– Det är möjligt att husen monterats ned när de tjänat ut, och att man då tog bort de takbärande stolparna. Troligtvis är dessa byggnader från yngre järnålder, åtminstone tyder mått och planlösning på det. Men det är först när vi får svar från kol-14-analyserna som vi kommer att veta det, säger Anton.
I västra delen av platån finns husgrunder som förmodligen är från vikingatid och medeltid med välbyggda och välbevarade eldstäder och ugnar. I anslutning till dem har arkeologerna påträffat skärvor av medeltida keramik.
I öster avgränsas platån av en omsorgsfullt lagd och rätt så imponerande rad med större stenar. I höjd med den har krampor hittats, alltså järnbeslag. Frågan är vad dessa krampor hållit samman?
– Man kan ana ganska många byggnader här i östra kanten, med flera eldstäder och tidshorisonter. Åtminstone en byggnad har brunnit, och kramporna kan ursprungligen ha hållit samman plankor i en vägg, berättar Anton.
I en av dessa eldstäder hittades hundratals spår efter en särskild verksamhet… Vad kan det vara? Fortsättning följer…
