Efter en del tekniska problem har vi nu glädjen att åter kunna blogga och dela med oss av allt spännande som händer på utgrävningen vid Lindängelund. Just den här bloggen hade oturen att fastna i teknikstrulet. Att vi ändå väljer att publicera inlägget beror på att vi vill förmedla det som hände för cirka en och en halv vecka sedan, då vi under en dramatisk förmiddag hittade resterna efter ett förhistoriskt barnskelett i våtmarken. Den spännande fortsättningen på historien följer inom kort!
Historien började med att vi, efter att ha rådgjort med metrologernas väderprognoser, bestämde oss för att utnyttja det fina och torra vädret till att leta efter torvlager till den stora våtmark som vi visste skulle ha funnits på området.
Vi började undersökningen med att dra en långt provschakt på det djupaste stället i sänkan. Redan i det första schaktet kunde vi bekräfta att det fanns gamla torvlager bevarade i våtmarken. För att undersöka om lagren var välbevarade, valde Anna att låta maskinen ta bort lagret i en del av provschaktet. Och där direkt under lagret avtecknade sig en cirka två meter stor anläggning fylld med mörk torvjord.
Anna undersökte anläggningen med en jordsond och kunde konstatera att det fyllningen fortsatte ytterligare cirka en halv meter ned i lermoränen. Det såg lovande ut! Än mer intressant blev det när Anna upptäckte att det även låg välbevarade ben i den vattendränkta torvjorden?
Rebecka, som nyligen har lärt sig att art och åldersbestämma djurben, kallades till platsen. Men, Rebecka blev ganska snart konfunderad. De här benen liknande inte djurben. Kunde de kanske vara från människa istället? Vi bestämde oss därför för att omedelbart kontakta UV Syd egen humanosteolog, Caroline Arcini, för att reda ut om det verkligen kunde vara människoben.
Några knapptryckningar på datorn och telefonsamtal senare hade vi svart på vitt. Det var verkligen människoben! Men benen var inte från en vuxen person utan från ett barn och därtill ett ganska litet barn, bara cirka fyra och ett halvt till fem år gammalt.
Att hitta människoben i våtmarker är ganska ovanligt. Men det förekommer då och då. Hur gamla benen är och hur de har hamnat gropen är svårt att säga i nuläget eftersom utgrävningen fortfarande pågår. Vi vet ännu inte heller om hela skelettet finns kvar i gropen. Vi återkommer inom kort med fler detaljer om fyndet, så snart vi har undersökt platsen.
