Den första nyhet vi vill delge i veckans blogg handlar åter igen om barnet i ”brunnen”. Vi har äntligen fått kol 14-dateringen som vi beställde från ett laboratorium i Uppsala.
Hela teamet har gått som katter kring het gröt i en månads tid och väntat på resultatet. Och förra veckan kom det äntligen. Vårt 4,5–5-åriga barn härstammar definitivt från stenåldern. Vår teori, att barnet var ca 4000 år gammalt, visade sig vara korrekt. Den tolkningen gjorde vi utifrån brunnens position (under ett torvlager) samt de tre grävkäppar som hittades i en fyllning under skelettet. Grävkäppar var vanligt förekommande under stenåldern.
Vi har också fått in nya resultat angående den träkäpp vi skrev om den 5:e november. Dess annorlunda spjutspetsliknande form lämnade oss konfunderade. Nu har vi dock fått hjälp av en av UV Syd:s experter, Per Lagerås, att fastställa vad det egentligen är. Vår första tanke var att även detta skulle vara en grävkäpp. Det visade sig dock efter lite detektivarbete att det istället är en årderbill från äldre järnåldern. En årderbill är den del av årdern som tvingar upp jorden, vilket även kallas för att ärja. Under 500-talet e.Kr. började man använda järnbillar istället för dem i trä och kring början av vikingatiden (cirka 1000 e.Kr.) försvann träbillen.
En bild på årderbillen kan ses här.
Vi är mycket glada över vårt exemplar eftersom den är i sådant gott skick. För det första var den oanvänd när den lades ner i brunnen och för det andra så har vattnet bevarat den så väl att den ser ut som ny.
I tisdags arrangerades ett pressmöte ute på Lindängelund där våra resultat presenterades. De som har missat reportagen kan klicka på länkarna här: TV4 Malmöhus , Sydnytt (med minutinställningen 08.57 – 10.45) samt P4 Malmöhus (den 15/11 kl 15.00- 15.30, minuttid 19.30- 24.13)
Mitt under pågående inspelning, till vår projektledare Annes Carlies stora förtjusning, gjorde Ola Kronberg ett intressant keramikfynd. I ett kulturlager låg en del av en fotskål. Denna typ tillhör kategorin fingodskeramik och har troligen fungerat som ett serveringskärl. I Lindängelund har vi hittills mest hittat vardagskeramik och därför var lyckan stor när Ola presenterade sitt fynd. Kärlet tillverkades för cirka 2000 år sedan och har lagts ner som offer i en brunn. Den här typen av keramik har sin förebild i samtida romerska glasskålar. Eftersom få av dessa fanns i omlopp i det här området gjorde man helt enkelt imitationer i lera.
Vi vill åter igen tacka alla de cirka 30 personer som medverkade vid våra guidade turer i onsdags. Trots regn och kyla. Det var tyvärr vår sista visning innan grävningens slut. Men det går fortfarande hålla sig uppdaterad om hur vårt arbete framskrider här på bloggen i några veckor till!
