Under 1800-talets första hälft etablerades garveriverksamhet på tomten i Rosendal. Genom det skriftliga källmaterialet vet vi att det har funnits två typer av garverier här. Först en ”logarvare”, som garvade finare skinn och därefter ”karduansgarvare”, som garvade grövre skinn från exempelvis nöt. De två garvarna avlöste varandra och logarvaren flyttade sedan sin verksamhet till Kungsholmen.
Barkgarvning är en metod där skinnen läggs i ett bad med svag ekbarkslösning i ungefär en vecka, sedan flyttas den till en starkare lösning tills skinnet är färdigbehandlat. De skinn som skulle avhåras lades först i ett bad med en basisk vätska med kalk, urin eller aska.
I några av garverikaren fanns stora mängder djurben. Djurbenen är dels från de skelettdelar, som satt kvar på de skinn som köptes av garvarna och dels från intakta djur som flåddes på plats. I den första kategorin ingår hornkvicken, tåben och svanskotor. I karen fanns ben och horn från nötkreatur, svin, får/get katt och även katt. Benen visar vilka typer av hudar som bereddes på platsen men en del kan också vara matavfall, eftersom karen användes för avfall när de togs ur bruk.
När garveriverksamheten etablerades på tomten, kring sekelskiftet 1800, grävdes ett stort antal kar ner genom de äldre trädgårdsodlingarna. Den flera hundra år långa kontinuiteten med odlingar på tomten bröts, till förmån för småskaliga industrier, först garverierna och senare på 1800-talet bland annat en snickerifabrik.
