I landsbygdsmiljöer är det framför allt förkolnade växtrester som har bevarats, vilket innebär att många arter försvunnit. Mer välbevarade växtmaterial hittas framför allt i fuktiga och syrefria miljöer i städernas kulturlager, i brunnar, diken och andra övertäckta lämningar. De arkiv vi måste besöka när vi söker vår information är därför just arkeobotaniska fynd i jordprover från utgrävningar i städer eller från övergivna brunnar på landsbygden.
Ett speciellt källmaterial som bär på extra bra information är gamla latriner (dass), som vi ofta hittar på stadstomternas bakgårdar. De kan snävt knytas till tid och rum och brukar också vara rika på välbevarade växter, som vi med säkerhet kan säga har ätits.
Ett lite knepigare källmaterial är själva odlingsjorden. Här har vi visserligen chansen att få syn på precis vad som odlats just här, men tolkningen är mer komplex. Hittar vi till exempel humlefrukter så skulle man kunna tänka att ”ah – här har man odlat humle!” Men riktigt så enkelt är det inte. Humlefrukter i odlingsjord har ofta hamnat där genom att hushållets avsilade bryggeriavfall getts till svin, och sedan har svindyngan brukats som gödsel. Därtill skall läggas omständigheten att en odlingsjord ofta grävts om och brukats säsong efter säsong. Växtresterna i odlingsjorden kan därför ofta vara från en mycket lång tidsrymd.
