Under specialregistreringen av fynden från prästgårdens medeltida smedja har ett spännande fynd av osmundar gjorts. Osmunden var ett kvalitetsjärn som utgjorde en betydande del av Sveriges järnexport under medeltiden. Det finns relativt få kända fynd av denna typ av råvara, eftersom de är svåra att identifiera.
Endast ett stenkast från Östra Eneby prästgård undersöktes förra året lämningarna efter en smedja. I det mörka, sotiga golvlagret fanns rikligt med smidesavfall. Mitt i golvlagret låg resterna av en sten- och tegelbyggd ässja.
Smedjors golv är som ett fysiskt arkiv över det smide som utförts på platsen. Trasiga verktyg, misslyckade föremål, smidesavfall och bitar av råämnen som smeden kasserat, hittas ofta vid en noggrann undersökning. Vid analysen av fynden från den aktuella smedjan påträffades tre råämnen av typen osmundar. En av dem har triangulär form och två är delar av runda så kallade luppar. Denna typ av ämnen kunde användas av smeden som utgångsmaterial, vid exempelvis föremålssmide.
Järnet som framställdes i de medeltida masugnarna var inte smidbart. Processen för att göra järnet smidbart kallades färskning. Färskningen utfördes i en smedja av ett separat arbetslag vid hyttan. Det härdfärskade järnet (luppen) höggs sedan upp i mindre bitar (osmundar) med en yxa. Bitarna hade standardiserade former och vikter, vilket underlättade vid handeln.
Nu fortsätter Mia Englund med sin specialstudie och vi hoppas att kunna återkomma med fler intressanta fynd, som kan berätta mer om smedens arbete i prästgårdens medeltida smedja.
Mer om smide, bergsbruk och osmundjärn:
Berglund, B. (red). 2015. Järnet och Sveriges medeltida modernisering. Jernkontorets bergshistoriska skriftserie 48. Stockholm
Efter nästan 500 år – nu bärgas unik last från Gustav Vasas tid | SVT Nyheter