Pryssgården är en av Sveriges mest kända bronsåldersboplatser. Efter 2023 års utgrävningar av Östra Eneby prästgård vet vi också att prästerna i socknen levt ett bra och välmående liv. Men området har en betydligt äldre historia. En stenåldershistoria.
Stenåldern i Norrköpingstrakten brukar förknippas med den gropkeramiska kulturen. Längs med Bråvikens norra stränder hittar vi många, många boplatser från denna kultur vars människor levde som jägare, fiskare och samlare. Men när jakt- och fiskegrupperna anlände till Norrköpingsområdet omkring 3200 f Kr fanns här redan andra människor. Människor som liksom nykomlingarna fiskade och jagade säl i Östersjön men som också var jordbrukare.
Här börjar också Pryssgårdens stenåldershistoria. Höjden över havet är som mest 40 meter och genom att beräkna landhöjningen bakåt i tiden var det möjligt att gå torrskodd redan före 6000 f Kr. Alltså för mer än 8000 år sedan! Att människor för 6000 år sedan landade sina kanoter, vandrade över sanden och tände eldar för värme och matlagning i Pryssgårdsområdet vet vi genom flera kol14-analyser. Dateringar spänner mellan 3900–3700 f Kr. Tillsammans med några enstaka redskap av kvarts och flinta som hittades under 2023 års grävning, är de äldsta mänskliga spåren.
Husbygget
Hypotetiskt kan det vara Norrköpings första bönder som stigit i land. Väl på plats reste man troligen ett litet hus med sadeltak och lerklinade väggar. Det finns gropar som tolkats som spår efter hus. Vi hittade också några små bitar kvarts och flinta som bearbetats till stenålderns ”multitools”. De fungerade för att skära, hyvla eller skrapa trä, skinn och ben. Säkert klappade man också sin ko och petade man ner några sädeskorn i marken – även om spåren efter detta saknas.
Allt är inte guld som glimmar och all flinta är inte från stenåldern
Under prästens hus fanns också stenåldersfynd. Några av de vanligaste fynden vid prästgården är bitar av flinta som använts av folket på gården under historisk tid. Flintan slogs mot järn. Gnistorna tände fnöske. Eldar tändes. Maten värmdes.
Men det finns också bearbetad kvarts och flinta som är betydligt äldre än prästgården. Fyndet av en rundad sten, med två något bearbetade sidor, tyder på att människor från den gropkeramiska kulturen varit på platsen. Ett liknande fynd från den stora gropkeramiska boplatsen vid Åbyskolan finns utställt i en monter på Norrköpings stadsmuseum. Möjligen är föremålet ett nätsänke eller hade, en för oss okänd funktion men nu är det främst en hälsning från stenåldern och ett bevis för Pryssgårdens mycket långa historia.
