Analyserna av jordproverna bekräftar vår tolkning i fält. Vi har lämningar efter en förhistorisk smedja i Pryssgården. Spår efter förhistoriskt smide har påträffats tidigare i Östergötland, men det här är första gången som en byggnad – själva smedjan – har kunnat identifieras.

I ett område med gårdar från järnåldern undersöktes förra året ett mindre hus, byggt på stolpar, som var cirka 15 kvadratmeter stort. I huset har det funnits en centralt placerad härd, som innehöll mycket sot och träkol, samt avfall efter metallhantverk. Härden tolkades som en ässja av förhistorisk typ. Nära härden fanns även ett stolphål där en städstabbe kan ha varit placerad.

Den kanske tydligaste avbildningen av en smedja från svensk järnålder finns på en bildsten (SHM 11118:8) från Ardre socken på Gotland. Den har en relativ datering till vikingatid. Foto: Mia Englund, Arkeologerna.

Ett antal jordprover, jämnt fördelade över smedjans golvyta, togs för senare analyser. Syftet med proverna var att kunna fånga upp mer subtila spår efter hantverket. Analysen av jordproverna visar att järnsmide förekommit, eftersom så kallade glödskal hittades i större mängd. Glödskal är platta, tunna, små fragment av järnoxid som bildas vid föremålssmide. De brukar förekomma i större mängd just där städet har varit placerad i smedjan.

En konstnärligt utformad städstabbe från modern tid. På städstabben är själva städet placerat. Foto: Mia Englund, Arkeologerna.
Glödskal från smedjan i Pryssgården. Foto: Mia Englund, Arkeologerna.

Nu fortsätter det arkeometallurgiska arbetet med en specialregistrering av fynden. Vi ser med spänning fram emot att få en datering av smedjan så att vi kan tidfästa den mer exakt, även om mycket tyder på att den ska dateras till senare delen av järnåldern. Fler inlägg om metallhantverket på Pryssgården kommer – håll utkik!