I Logsjömossen vid Gerstaberg utanför Järna har ett mycket ovanligt fynd gjorts. I det understa lagret av fornsjöns bottengyttjor hittades skelettdelar som på plats misstänktes tillhöra ett större däggdjur – en hund.
När benen frilagts i en kontrollerad miljö visade de sig representera ett närmast intakt skelett av en hund! När den levde var den relativt stor och kraftigt byggd med en uppskattad mankhöjd omkring 52 centimeter. Hundens ben låg ställvist i anatomiskt korrekt position. Skallen påträffades dock i flera fragment en bit ifrån dess förväntade placering i förhållande till övriga kroppen. Den förefaller ha blivit krossad innan hunden hamnat på sjöns botten.
Det som gör sammanhanget särskilt intressant är fyndet av den bendolk som påträffades i direkt anslutning till hundens tassar. Dolken är cirka 25 centimeter lång, fint slipad och försedd med ett utskuret hål vid skaftet. Den är sannolikt tillverkad av mellanfotsben från älg eller kronhjort och kan troligtvis dateras till neolitikum. Dolken är mycket välbevarad. Dolkar av denna typ ska betraktas som ett symbolladdat föremål. Den neolitiska sedvänjan att deponera praktdolkar i våta miljöer är känt från flera platser i Syd- och Mellansverige sedan tidigare
Av allt att döma har hunden tagits av daga och lagts ned tillsammans med bendolken i någon typ av ceremoniell handling för cirka 5 000 år sedan, troligen av samma människor som byggt de träkonstruktioner, mjärdar och fiskestängsel som vi hittat i närheten.
Att hitta en intakt hund från neolitikum (bondestenåldern) är i sig mycket ovanligt, men att dessutom finna den nedlagd tillsammans med en bendolk är nästintill unikt.
Hundens skelett kommer nu att undersökas närmare av osteologen Ola Magnell vid Arkeologerna i Lund. Hans analys kommer att ge oss mer kunskap om hundens levnadsbetingelser utseende, ålder och ursprung. Först när dateringarna kommer tillbaka från labbet vet vi säkert om hunden tillhör samma sammanhang som de anslutande 5 000 år gamla fiskeanläggningarna.
