Ett intressant fynd har nyligen gjorts i våtmarken Logsjömossen i Gerstaberg utanför Järna. I det som under bondestenåldern var en lerig botten på en insjö hittades en cirka två meter lång konstruktion bestående av sammanflätade trävidjor – troligen ett 5 000 år gammalt fiskeredskap, en mjärde.
Vidjorna var tydligt sammanbundna i ena änden och i mitten påträffades en rund flätad konstruktion som ser ut att vara en öppning.
Vad är det då som påträffats? Vi tror att det är en cirka 5 000 år gammal mjärde!
En mjärde är ett så kallat passivt fiskeredskap. Den består av en stor bur med en inåtvänd konkav ingång. Det gör att fisk lätt kan simma in i buren, men har svårt att hitta ut. Därefter kan ägaren i lugn och ro vittja mjärden och ta upp fisken. Mjärdar gjorda av flätade trävidjor har använts ända upp i modern tid. På museerna finns flera bevarade mjärdar som i stort sett har samma konstruktion som den som nu påträffats.
I närheten av fyndplatsen har även ett stråk av liggande pinnar och stående käppar hittats. Dessa går cirka 12 meter ut i fornsjön. Den preliminära tolkningen är att detta är resterna av ett fiskestaket som ledde in fisken till mjärden.
Även fiskestaket är något som använts ända upp i modern tid. Sådana konstruktioner kallas ofta för katsa eller katsegård och fungerar på samma sätt – fisken leddes in till ett avgränsat område där den lätt kunde samlas in.
Ett virrvarr av pinnar och stående störar utgör delar av den cirka 5000 år gamla fångstarmen. Foto: Arkeologerna.
Den påträffade mjärden vittjades på samma sätt med jämna mellanrum och tömdes på fisk. Faktum är att vi troligen har hittat spåren efter just denna handling. I anslutning till mjärden påträffades i bottenleran grunda fördjupningar som innehöll bruna lager av gyttja och vass.
Troligen har dessa fördjupningar skapats genom att människor gått runt på bottnen för att hantera mjärden. I det ljuset kan man även se de utlagda och delvis bearbetade stenar som nämndes i det förra blogginlägget. Stenar påträffades nämligen under mjärden och vid fördjupningarna. Vår tolkning är nu att de delvis användes för att gå på i det grunda vattnet så att man inte sjönk ned i bottenleran, och för att förankra mjärden så att den inte flöt i väg.
Fisket förefaller därmed ha varit ett område där teknik och material förblev relativt likartade under flera tusen år, troligen för att det helt enkelt var ett väldigt effektivt och arbetsbesparande sätt att skaffa mat.
Framöver kommer vi att undersöka fler ytor i närheten, i hopp om att hitta ytterligare spår som kan ge en tydligare bild av hur den forna Logsjön användes för cirka 5 000 år sedan.
