Dokumentationen av våra tre vrak från den yngre delen av gamla masthamnen pågår för fullt. I ett av vraken har vi en kabyss, och kabyssens fina föremål som kan säga en hel del om hur båtarna har sett ut och hur de använts.  

Vrakets läge i Masthamnen gör att det kan dateras till sent 1700-tal eller tidigt 1800-tal. Genom skeppets storlek och konstruktion med bland annat en kabyss, alltså ett kök, kan vi se att det har varit ett större fartyg. Kabyssens eldstad är byggd av tegelstenar för att skydda skeppets träskrov, och vi tror att det funnits en röklucka som har släppt ut röken från kabyssens eld. De föremål vi har hittat i anslutning till kabyssen är en träsked, ett litet keramikkärl, tre tallrikar varav en i trä, en kaffekittel i koppar samt en kompass. Samtliga föremål hittades på styrbordssidan av kabyssen, och vi tänker att denna del kanske fungerat som förvaringsplats. Att skeppet haft en kabyss tyder på att det har använts för längre resor där de behövt laga sin egen mat. Kompassen i sin tur kan tyda på att de har seglat utomskärs, alltså att de inte har haft land att navigera efter. Under mitten av 1700-talet och några år in på 1800-talet fanns det osedvanligt riklig tillgång på sill i Bohuslän, och i Göteborg med omnejd etablerades fiskeförädlingsindustri. Det tillverkades saltad sill och tranolja för till exempel bränsle och smörjmedel. Kanske har just detta skepp fraktat saltad sill och tranolja till omvärlden?

Ett helt intakt litet keramikkärl. Foto Anders Gutehall

Vi hittade också en träsked som ser ut att ha använts flitigt. Foto Anders Gutehall

Såhär såg det ut när vi grävde fram kompassen. Den låg upp och ner på bordläggningen intill ett spant. Foto Anders Gutehall

Här är kompassen uppe ur leran. Till vänster ser vi kompasshuset med locket vänt nedåt, både hus och lock är gjorda av keramik. Till höger i bild ser vi kompassens träbotten med en mässingsten i mitten där kompassnålen suttit. Foto Anders Gutehall