Måndag – mötesdag! Idag träffades representanter från UV Öst, Trafikverket, kommunen, länsstyrelsen, Stiftelsen Kulturmiljövård och WSP för att diskutera kommande moment i entreprenaden. Efter mötet stannade Christina och Fredrik från ”KM” samt Ann-Mari från WSP till hos oss för att titta närmare på benspetsarna vi hittat.

Backstage. Jimmy och Andreas laddar inför ett besök av en årskurs 3 från Dansäterskolan i Borensberg.

Kultur – odling. Ännu en Strömsborgsros räddad för framtiden.

De sista kvadratmetrarna för den här gången schaktas nu fram vid Strandvägen.

Schaktfynd. Det neolitiska spöket materialiserar sig i kulturlagren.

En flathuggen spjutspets av flinta från stenålderns yngsta period (sådär 2000 f Kr). Möjligen en omarbetad slipad flintyxa?

Johanna och Marit från Tema Kultur och samhälle vid Linköpings universitet besökte oss idag. Förutom en rundtur på platsen och berättelser om stenålderslämningarna och det uppdragsarkeologiska projektet så tog de foton på undertecknad i ”vikingahjälm” samt dokumenterade meta-perspektivet. Själv glömde jag helt bort kameran den här gången!

Slotted bone point! Ann avslutar veckan med fyndet av ett benspetsfragment som har två skåror för insättningar av kvarts- eller flintspån.

En ljusterspets, som till skillnad från flertalet övriga spetsar, inte tillverkats av ett mellanfotsben utan av ett annat rörben. Den dök upp i den nyschaktade ytan som för övrigt är den sista vi kommer att gräva öster om järnvägen.

Och vad är det här? Ser ut som en ljusterspets men med väldigt små hullingar, mer i form av små jack.

Nu trillar föremålen in så snabbt så jag knappt hinner med att facebooka om dem. Vad säger ni om den här benspetsen som Jimmy just plockade upp. Sitter den i en rot eller har roten växt kring den?

Lagom till lunch hittar Ann den här harpunspetsen på den nya ytan. Nä, nu vill jag äta! Vad har ni i era matlådor idag?

Med solen i ansiktet! Andreas, Jimmy och Ann gräver i det smala schaktet intill Strandvägen 3 som blir den sista ytan för i år.

Medietryck! Idag hårdbevakades vi av Östgöta Correspondenten som både gjorde ett reportage om själva undersökningen i sitt slutskede för i år och en separat intervju med Fredrik för en featureartikel. Håll utkik, publicering de närmaste dagarna.

”En riktigt stor och fin ’pet’!” Ytterligare ett fynd av en syl, pryl, sticka, nål, eller vad vi nu vill kalla dem för. Förslag, någon?

Det är inte varje dag en kvadratmeter-ruta genererar tiotalet ”petare”. Som brukligt påträffas ”petarna” i nära anslutning till mjärdstrukturer. Vad har de använts till? Underhåll av mjärdarna eller något annat? Vi är öppna för förslag…
Överst syns även ett bearbetat horn som kan tänkas ha använts som mortelstöt eller kanske en liten restuscherings hammare.
Nederst i bilden finner vi ett berabetat ben som påminner om en mejsel.

Idag har vi åter haft besök av vår egen kvartärgeolog Jonas Bergman som med hjälp av bubblande bad fyllda med saltsyra och natriumhydroxid har löst upp den tjocka lergyttjan för att kunna analysera växtmakrofossil, pollen och parasitägg. Vissa av parasitäggen är artspecifika och berättar om vilka djur som har funnits på platsen. I förlängningen kan det besvara frågor kring t.ex. domesticering och när djuren blev tamdjur.
Pollenanalyserna berättar om vegetationen på platsen och växtmakrofossilen om vad man ätit.
Tvärvetenskap på hög nivå!

Kavalkaden av ben- och hornföremål fortsätter. Kreativitet fordras.

Även verktyg ämnade för stensmide har en naturlig plats i fina stenlådan tycker vi. Här en liten retuscheringspuns i horn. Glimrande…

 
Ännu en flinteggad benspets hålls i människohand efter ha legat gömd i strömmens gyttja i ca 8000 år. Den eneggade benspetsen är osedvanligt tunn och smäcker med infästningar av mikrospån i Kinnekulleflinta. Kanske ämnad för någon form av specialiserad jakt? ÄNTLIGEN utbrast undertecknad som i elfte timmen därmed funnit sin ”heliga graal”. Stort jubel! /LH

A delicate slotted bone point 

Fyndfredag levererar som vanligt och bjuder denna gång på en liten (trind)yxa i diabas. Eggen är tyvärr trasig men den fint slipade ytan är fortfarande efter alla år i jorden len som en barnkind. Fint som snus!