Nu har Arkeologerna varit i fält i Hammar strax öster om Kristianstad i fem veckor och hittat många intressanta saker. Vi har banat av tre områden (A–C), med grävmaskin och börjat undersöka olika typer av konstruktioner från cirka 3500 före Kristus och framåt.
Gravfält och härdar från romersk järnålder
Inom område A framkom ett mindre gravfält med lämningar efter en gravhög med en centralt placerad brandgrav som kunde dateras till romersk järnålder, cirka 200 efter Kristus med hjälp av keramik. Ytterligare tre förmodat samtida brandgravar fanns i anslutning till högen. I kantrännan till gravhögen kunde man se åtta nedgrävda nedsättningar bestående av skärvsten, träkol och sot som skulle kunna vara spåren efter någon form av anfadersoffer. Den öst-västliga härdrad som hittades redan under förundersökningen strax väster om gravhögen, fick en fortsättning och består nu av totalt sex stora rektangulära härdar. En av härdarna kol-14-daterades till romersk järnålder i samband med förundersökningen, varför de sannolikt kan betraktas som samtida med gravfältet. Inom område A hittades dessutom ytterligare en härdrad bestående av fyra härdar, men denna ligger i nord–sydlig riktning. Möjligen markerar de två härdraderna vägsträckningar som mötts vid det lilla gravfältet.
Möjliga väglämningar?
Ytterligare indikationer på vägar framkom i botten av ett omfattande, cirka en meter tjockt flygsandlager som deponerats i en tydlig svacka centralt i området. Indikationerna på vägar består av nedslitna, stenfyllda hjulspår och tydligt upphöjda mittremsor. Två parallellt liggande öst–västliga vägsträckningar kunde identifieras, på vissa ställen markerade med flankerande stenblock som grävts ned. De förmodade väglämningarna täcktes helt av det omfattande flygsandlagret, och överlagrades av den öst-västliga härdraden och gravhögen från romersk järnålder. Utifrån detta kan man förmoda att dessa väglämningar kan dateras till yngre bronsålder–förromersk järnålder.
I övrigt framkom ett stort antal anläggningar främst bestående av stenlyft, gropar och stolphål. I det sydöstra hörnet undersöktes de förmodade lämningarna efter en nedplöjd och förstörd megalitgrav, men sentida aktiviteter hade stört anläggningarna och gjort lämningen svårtolkad. Generellt kan man konstatera att stenröjningen har varit omfattande inom området under modern tid, vilket påverkat de förhistoriska lämningarna på ett negativt sätt.
Inom område B hittades framförallt gropar, stenlyft, härdar och stolphål, men ingen tolkningsbar övergripande struktur kunde urskiljas. Området nedprioriterades därför och endast ett mindre antal av anläggningarna kommer att undersökas.
Komplexa stenkonstruktioner och våtmarkslager från neolitikum
Inom område C finns den mest komplexa miljön. Det är beläget i anslutning till en sänka i terrängen som enligt äldre kartmaterial utgjorde en våtmark som tidvis stått under vatten. Här framkom under förundersökningen en sekvens av våtmarkslager, samt två rumsligt separata kulturpåverkade fossila matjordslager högre upp på slänten. Stolphål, härdar och ett antal förmodade mer eller mindre väldokumenterade hyddbottnar identifierades. En stenkonstruktion framkom i de nedre delarna av sekvensen av våtmarkslagret och den tycktes följa kanten av våtmarken i en svagt böjd form. I området, framförallt i våtmarkslagren, gjordes fynd av ben och makrofossil samt keramik och flinta.
Efter avbaning och inledande undersökning har vi kunnat konstatera att den stensatt kanten på våtmarken utgör en mycket komplex lämning bestående av ett förmodat utkastlager från 3500–3000 f.Kr. (tidigneolitikum–mellanneolitikunm) i botten och en överlagrande stenpackning med fynd från framförallt senneolitikum, 2300–1700 f.Kr. Precis väster om stenpackningen undersöktes fyra massiva pålfundamentsgropar som tillsammans med stenpackningen sannolikt burit någon form av träplattform i kanten av våtmarken. Fyndmaterialet är relativt omfattande och består av keramik, flinta, djurben och två underliggare. Strax norr om den stenklädda våtmarkskanten ligger en förmodad flatmarksgrav som utseendemässigt kan placeras i senneolitikum. Undersökningen av denna har dock ännu inte påbörjats.
Vid avbaningen av våtmarkslagret upptäcktes ett relativt stort antal härdar, kokgropar och gropar som var nedgrävda genom lagret eller låg under detta. Även två brunnar har undersökts i den norra delen av våtmarken. Dateringen av dessa anläggningar är ännu osäker.
Ytterligare en stor neolitisk stenkonstruktion har framkommit i den östra delen av undersökningsområdet. Den är halvcirkelformad, cirka 50 meter i diameter, och består av en bred stenpackning samt individuella stenfundamentsgropar och stolphål (figur 9). Innanför den halvcirkelformade konstruktionen finns det en cirka 0,5–0,6 meter djup ränna som i nuläget håller på att tas fram. Utifrån fyndmaterialet kan konstruktionen dateras till 3000–3500 f.Kr., vilket gör den samtida med utkastlagret i våtmarken.
De flesta av de förmodade hyddbottnarna visade sig vara avsatta kulturlager i svackor innehållande neolitiskt material. En av dem kan emellertid antas vara lämningar efter en neolitisk hydda, och den undersöks just nu.
I övrigt har ett stort antal stenlyft, gropar, härdar och stolphål framkommit. En stor del av stenlyften är lämningar efter modern markröjning i samband med jordbruksarbete. Vissa av stenblocken har sprängts sönder av bönder i trakten.
