Plötsligt får man ett mejl som får en att glömma den långdragna vintern. I det här fallet var det ett meddelande från konservator Johan Fort. Han berättar att ett av våra fynd, ett metallbleck som från början såg ganska anonymt ut, egentligen består av försilvrad kopparlegering och dessutom är ornerat med djurornamentik. Läckert, häftigt, spännande! Ornamentiken verkar vara av typen Salins stil E, det vill säga från sen vendeltid eller tidig vikingatid.
Det är Maria som hittade fyndet när hon metalldetekterade mellan gravarna. Än en gång, snyggt jobbat Maria! Närmaste graven var en halvstor stensättning som innehöll andra fina saker, bland annat beslag ornerade med Salins stil D. Dessa beslag och andra fynd ger en preliminär datering till 700-tal.
Om blecket egentligen hör ihop med den närmaste graven är alltså inte givet. Vi vet inte heller vad blecket varit från början. En del av ett smycke? En ornering på ett större prydnadsföremål? Det visar nog sig så småningom. Undan för undan ökar vi vår förståelse kring Inhåleskullen. Snart berättar vi mer, hav tålamod.
