Den osteologiska analysen av benen från Inhåleskullen fortskrider, det är många fragment som ska granskas noggrant men Agneta är inte den som ger upp så lätt.
Några roliga resultat kan vi berätta om redan nu. I en av ”lerkakorna” fanns det brända ben från sill. Dessa ingick uppenbarligen i gravgodset som hade deponerats på brandbålet, antagligen i rökt eller torkat tillstånd. Det är ändå 6-7 mil till den närmare delen av Östersjökusten.
Att påträffa ben från fisk vid gravundersökningar är inte så vanligt, men delvis kan det bero på att de är så små att man inte ser dem om man inte vattensållar. Och det gjorde vi ju! I Vendlashög i Vendel fanns exempelvis brända och obrända ben (t.o.m. fjäll) av abborre, gädda, sik, sill, gös, ål, mört, stäm och lax. Men då undersöktes också gravgömmorna i laboratorium.
I ”lerkakan” fanns också ben från spädgrisar. Riktigt saftiga godbitar som den döde fick med sig som färdkost till dödsriket. Mums. Och sen har vi ett par klor från en björnunge i en urnegrav. Björnklor (eller falanger om man ska vara petig) i en grav vittnar om att en fäll ingick i gravgåvorna, säkert som ett mjukt underlag den döde fick vila på. I det aktuella fallet måste det ha varit en liten fäll, kanske bara en skön kudde?
