Fynd under mikroskopet 9: Äpple
Går man på ”vikingakrog” så kan man vara säker på att bli serverad äpple, och kollar man runt lite i källorna så får man uppfattningen att detta är korrekt och vikingamässigt. I de Nordiska sagorna framstår ju äpplen som the shit (Iduns äpplen – asarnas botox) och berömda fynd finns ju också (äpplena i Osebergsskeppet). Men sammantaget är äpplen rätt ovanliga fynd — oftast rör det sig om vildapel (som i Oseberg). Men från Danmark och Skåne finns en handfull fynd av odlat äpple, så visst, äpplen åts och odlades under vikingatiden – åtminstone i söder.
Från arkeobotaniskt håll är det här med äpplen ganska svårt – skillnaden mellan odlad och vild apel handlar främst om storleksskillnader i kärnorna, och dessa variationer finns även inom vilda och odlade äpplen. Man har länge antagit att de odlade varianterna uppkommit i samband med förädling av vildapel, problemet är bara att det finns belägg för att man hållit på och duttat med vildapel fruktansvärt länge, t.ex. från Alvastra pålbyggnad (omkring 3000 f.Kr.), men ändå dröjer det till ungefär 600-700-talet innan odlade äpplen av modernare typ dyker upp i Europa (och Skandinavien vad det verkar). Varför gick det så himla trögt?
Förklaringen kom för bara några år sedan när det upptäcktes att det odlade äpplet inte härstammar från vildapel, utan från en helt annan art med ursprung i området östra Kina/Kazakstan. De sorter vi idag odlar har uppstått efter korsbefruktningar med europeisk vildapel. Men hur är det med de antika sagorna då? Hesperidernas gyllene äpplen, vad var det för något? Här är förklaringen att ordet för ”äpple” i detta sammanhang betecknade ungefär ”besynnerlig och förträfflig utländsk frukt vi inte känner igen”. Vad de nordiska sagorna menade med ”äpplen” är osäkert, men eftersom de ofta antyds vara odlade är inte otroligt att man även här just avsåg en underbar exotisk variant, av kanske just den typ vi idag äter på vikingakrogen.
/Jens Heimdahl
