Fynd under mikroskopet 8: Brakved
Brakved är en av våra vanligaste vilda buskar, värdväxt för citronfjärilslarver, och, för den etnobotaniskt intresserade, en välbekant färg- och medicinalväxt. Det råder viss osäkerhet om varifrån brakveden fått sitt namn. I källorna brukar tre alternativ anges: 1) Kvistarna är spröda och brakar när de går av; 2) brakveden sprakar mycket vid förkolning ; 3) kolet användes vid tillverkning av krut (som brakade). Ett fjärde, sällan nedtecknat, förslag hävdar det brakande ljudets koppling till den torkade barkens laxerande verkan. Till förmån för detta förslag kan framhållas att äldre folkliga växtnamn inte sällan varit grovt humoristiska.
Jag känner inte till något fynd av brakved som indikerar att den använts för växtfärgning, och att hitta spår av pulveriserat bark i avföring är ogörligt (vilket är synd eftersom både lyxprodukter som kanel och nödmat i form av barkblandat mjöl förblir oåtkomligt). Däremot har jag i två fall (1400-talets Halmstad och det tidiga 1700-talets Jönköping) funnit brakvedsfröer i latrinavfall – alltså spår efter att man ätit de svagt giftiga bären.
Det här är ett exempel på frustrerande fynd: Spännande för att det verkar påvisa en utbredd äldre tidigare okänd medicinsk praktik, irriterande för att vi (när detta ska redas ut) hamnar i en spekulativ sörja utan hållpunkter. Visserligen finns enstaka vittnesmål från det tidiga 1900-talet om att även bären brukats för trög mage, men detta framstår snarast som undantag. Tips mottas tacksamt!
/Jens Heimdahl
