Fynd under mikroskopet 21: Tomat

Tomatens introduktion finns i det levande mannaminnet – många äldre kan berätta om hur den gjorde sitt inträde i köken under det tidiga 1900-talet. När detta slutligen hände hade tomaten funnits i Europa i nästan 400 år – kanske ett rekord i trögstart, vars orsak står att finna i att tomaten betraktades som riktigt äcklig och inte sågs som användbar. Inte ens i högreståndskretsar, som ju tappert brukar stå ut med de mesta, blev tomaten populär innan den blev folklig.

Under de århundraden som tomaten var känd men ratad, var den källa till en vetenskaplig kontrovers med mörka undertoner. Den romerske läkaren Galenos hade beskrivit en mystisk egyptisk växt, ”lycopersion” (varg-någonting). Den var giftig, hade starkt luktande gul växtsaft och en fårad selleriliknande stjälk. Det var en i en rad antika växtbeskrivningar som man aldrig riktigt greppat. Eftersom dåtidens naturfilosofi byggde på idén om de antika författarnas ofelbarhet, öppnades oanade möjligheter att rätta till förvirringen när växter från nya världen började strömma in. Inte för att tomat på något sätt liknade Galeons ”varg-nånting”, men hellre fick det vara den, än att Galenos inte känt till de amerikanska växterna (vilket i längden kunde leda till ifrågasättandet av även andra dogmatiska texter). Via lite språklig förbistring började tomaten kallas ”lycopersicon” (varg-persika) och spekulationerna tog fart om dess bruk vid varulvsomvandling. Bl.a. för att den liknade bella-donna, som sades kunna användas på, liknande sätt. Långt in på 1800-talet var det fortfarande vanligt att tomaten betraktades som giftig.

I arkeologiska sammanhang har jag bara hittat tomat vid ett tillfälle. I en latrin i Jönköping från sekelskiftet 1900. Det intressanta med det är att det var i en rätt fattig miljö. Ett av de få exemplen på hur en växt inte först uppträder i lyxmat. Idag har vi gått tillbaks till tomatens sydamerikanska namn. Det är bara på latin som den fortfarande bär sin europeiska förvirringshistoria. Och slutligen: om du framöver råkar ta en promenad i Egypten och ser en selleristjälk med gul saft. Ät den inte!

/Jens Heimdahl