När man först började hitta rester av fikon i de svenska medeltidsstäderna tolkade man det som spår efter lyx och rikedom. Fikon var ju exotiskt och – tja – borde ha varit lyxigt helt enkelt, i synnerhet bland en befolkning som typ bara åt korngröt, ärtsoppa och möjligen någon svål, om det var fest. Under senare år har man dock noterat att fikonkärnor är rätt vanliga fynd i städer, från 1200-talet och framåt, och de förekommer även i enklare miljöer. Priset på de torkade frukterna var tillräckligt lågt för att inte bara rika borgare skulle kunna införskaffa dem till högtider. Ibland hittar vi förkolnade fikonkärnor i spisar vilket visar att de torkade frukternas även användes som ingrediens i den varma matlagningen.

Odlades då fikon i Sverige? Många som spekulerat kring klosterträdgårdarna vill gärna se att fikonträd och vinrankor ingått i dessa, om inte annat som experiment. Och jo, det är möjligt, men förblir ännu en spekulation. Det först från 16- och 1700-talet som vi har säkra uppgifter om att prestigeodling från orangerier i slott och herrgårdsmiljöer gett så mycket frukt att ett överskott kunde gå till försäljning.

I svenska medeltida källor tillhör fikon de mest omnämnda växterna, vilket delvis beror på att den åtnjöt visst kändisskap via bibeln. Fikonlöv sades ju varit Adam och Evas första kläder, och smaken härstammade därmed från Paradiset.

/Jens Heimdahl