Fynd under mikroskopet 16: Koriander
Idag associerar många koriander med asiatiska och indiska kök och ett exempel på en utländsk influens i den svensk kokkonst, men faktum är att koriander har ungefär samma rötter i vår mat som dill och persilja. Som många örtkryddor kan den användas på två sätt – som fröer (eg. delfrukter) eller blad. I arkeologiska lämningar kan vi ännu bara urskilja användningen av fröer. Användningen av bladen som krydda är idag kontroversiell och kanske var det förr också; man hatar eller älskar den.
Odling av koriander är riktigt gammal, redan under stenåldern var den spridd i både Asien och Nordafrika och under bronsålder odlades den kring Medelhavet och en bit upp i Centraleuropa. I de nordliga romerska provinserna spreds koriandern snabbt och blev kvar i odling. De äldsta spåren av koriander i skandinaviskt kulturområde är från 800-talet då den återfinns i handelsplatser parallella med Birka, längst polska kusten. På svenskt område dyker spåren av koriander upp i städerna direkt när dessa grundläggs under 1000-1200-talet, vilket kan tyda på att den varit etablerad här tidigare.
En lite jobbig sak med spår av växter som odlats för att själva fröet ska ätas är att det inte går att skilja mellan spår av odling, och spår av gödsling med latrinavfall. Vi kommer alltså inte åt när koriander odlats och när den importerats. Därför var det lite kul att hitta korianderfröet på bilden (i en kryddgård från 1600-talets Jönköping), som består av två ihopsittande delfrukter. Det är betydligt mindre chans att de skulle göra det efter att ha använts i matlagning, än om de är spår av odling. Så, åtminstone från Jönköping har vi goda belägg för att man odlat sin egen koriander.
/Jens Heimdahl
