Fynd under mikroskopet 23: Lök
Löken är en så gammal och intressant kulturväxt (det finns t.ex. ett svenskt bronsåldersfynd men identifieringen är osäker) att det blir svårt att skriva ett kort inlägg, men jag gör ett försök: ”Lök” är ett av de äldsta skrivna fornordiska orden som vi känner till. På en kniv från 300-talet och på flera guldbrakteater från perioden 450-550 e. Kr, förekommer ordet ”laukaR” som en del i besvärjelser. När skrivkonsten, denna smått magiska kommunikationsform, nådde Skandinavien och man hade chansen att efterlämna något essentiellt och kärnfullt till eftervärlden, så valde man alltså att skriva ”lök” och föreviga det i guld. En tydligare hint om lökens värde och laddning är svår att tänka sig. Ytterligare en ledtråd är en fruktbarhetsrit ur Olaf den heliges saga, där galdrar läses över en lökinklädd hästpenis.
Det är svårt att jobba med lök arkeobotaniskt, grundproblemet består i att lök sällan frösås, och inte ens alltid kan sätta frön, men då och då görs ändå fynd. För vad var det egentligen för lök som menades med laukaR, eller avsågs kanske en mångfald av lök? I äldre forskning antog man att det rörde sig om någon vild art, kanske backlök eller gräslök, men ny kunskap om förhistorisk grönsaksodling har ändrat denna bild. I de romerska delarna av Nederländerna och Tyskland är vitlök och matlök (bl.a. gul- och rödlök) kända. I det vikingatida York har man identifierat purjolök, och lökskal hittades för ett par år sedan i en kvinnograv daterad till ca 650 e. Kr. på Bornholm. Den just nu hetaste kandidaten för vad som kan ha menats med laukaR är kanske den återupptäckta potatislöken – närstående schalottenlöken. Denna verkar ha varit mycket vanlig i odling i landet under 1700- och 1800-talet, och dess genetik antyder att den har en mycket lång regional odlingshistoria.
Lök också är en av de vanligaste hatväxterna bland barn, så även mina. Det har inte hjälpt hur mycket jag än pratat om hur romare, ninjor och vikingar, och andra historiska vapenskramlare som de håller högt, älskat lök (jag har undvikit det där med hästen). Som tur är har den yngsta kommit in i en tvärt-emot-period i förhållande till sin bror och bestämt sig för att älska lök.
/Jens Heimdahl
