Fynd under mikroskopet 15: Mossdjur
Inte bara växtfragment som hittas under mikroskopet, även djurdelar förekommer. Ett trevligt sådant exempel är det lilla mossdjuret Cristatella mucedo (det har mig veterligen inget svenskt namn). Själva djuret ser ungefär ut som en liten luddig snigel – men vi hittar inte hela djuret utan dess ”statoblast” – en form av vilokapsel som ser ut som en liten brun sol med slingriga strålar – som om den frusit i en electric boogie-pose.
Det bra med mossdjuret, ur vårt arkeolog-perspektiv, är att det är vattenlevande. Hittar vi det i till exempel diken eller gropar så kan vi hävda att dessa stått vattenfyllda längre perioder. Mossdjur kan också förekomma i välbevarade trädgårdsjordar och visar då att dessa bevattnats – en av de faktorer som avgör skillnaden mellan trädgårds- och åkerbruk.
Mossdjuren utvecklades under Ordovicium och det finns många fler fossila än nulevande arter. Ibland, när man tittar på arkeologiska material från södra Sverige så hittar man omlagrade fossila mossdjur i jorden, tillsammans med statoblasterna från den arkeologiska lämningen. Då ligger de där samtidigt i blickfången och vittnar båda om hur de en gång kläcktes, rörde sig lite, käkade, förökade sig och dog; men mellan deras historier har det gått lite drygt 400 miljoner år.
/Jens Heimdahl
