Jag tänkte då och då lyfta fram exempel på växter vi hittar, och lite kort presentera dem i sin historiska kontext. Först ut är Spikklubba (Datura stramonium)
Växten spikklubba är mytomspunnen och återkommer regelbundet när så kallade ”häxörter” omnämns. Likt bolmörten är den narkotisk och bedövande och den har används inom skolmedicinen, men något folkligt bruk verkar inte finnas belagt från Skandinavien. Ryktet om dess användning inom folkmagi här tycks främst vara en skapelse av 1800- och 1900-talets romantiska historieskrivning – denna form av berättelser är ännu idag mycket populära då de skildrar ett upproriskt motstånd mot ett fördömande etablissemang – och appellerar till många verksamma inom t.ex. alternativmedicin och nyhedendom. Spikklubban har blivit en symbol för något rebelliskt.
Enligt dominerande historieskrivning infördes den i Europa från Nya världen under 1500-talet, och detta överensstämmer med de fynd vi hittills gjort i Sverige. Spikklubbans historia är dock mer dunkel än så, och den som letar på nätet kommer bl.a. att hitta påståenden som gör gällande att Hildegard av Bingen ska ha känt till arten. Detta bygger dock på spekulation, identifiering av växter i förlinneanska dokument är ofta oerhört komplicerade och osäkra. På senare år har dock antika beskrivningar från Indien lyfts fram, vilka tycks indikerar att någon av arterna av Datura kan ha sitt ursprung där, vilket kanske gör det möjligt att växten nått Europa i förcolumbiansk tid.
I Sverige har spikklubbefröer hittats i Norrköping och Linköping från 1600- och 1700-talet. Där har den tolkats som odlad för försäljning till apotek, eller till husbehov. I väldränerade jordar kan fröerna ligga slumrande i hundratals år, och i Norrköping blommade sommaren 2000 en planta från 1700-talet. Ett frö som i tre århundraden vilat i oanade drömmar om trädgården där den en gång föll till marken.
/Jens Heimdahl
