Fynd under mikroskopet 7: Tobak
I lämningarna efter de svenska 1700-talsstäderna myllrar det av tobaksfrön. Det är de fysiska lämningarna efter en politisk kampanj 1724, när stadsborna uppmanades att odla tobak – Svensk tobaksindustri skulle bli oberoende av import. Eftersom tobaksfröer i stadskulturlager förekommer i en snäv period 1725-1775, är de användbara för datering inom arkeologin. Men det finns också spår av äldre tobaksodlingar med helt andra syften.

Arkeologiskt har vi hittat förindustriell tobaksodling i Norrköping och Jönköping. Fyndet i Norrköping är äldst, troligen från det sena 1500-talet. Att tobaken som odlad växt var efterfrågad i den Svenska överklassen under denna tid märks i ett brev där Ebba Lejonhufvud ber sin son om fröer. Efter att Jean Nicot (nikotin) i Frankrike råkat bota Catarina de Medicis migrän med snus, hade ryktet om den underbara örten spridits genom Europas hov. Kanske hade man hittat Panacé – läkemedlet som kunde bota alla sjukdomar. I Jönköping hittades tobak i en apotekarträdgård brukad 1660-1680. Fyndet bekräftar att tobaken verkligen brukades inom skolmedicinen under denna tid, något som betvivlats inom medicinsk historieskrivning.

Myndigheternas instruktioner om hur den industriella tobaksodlingen i städerna skulle gå till är en praktkavalkad i mansplaining: ”Onyttiga och overksamma människor” som kvinnor, gamla och barn skulle utnyttjas för arbetet; och de skulle gödsla med hittills outnyttjade resurser som latrinavfall. Att just dessa grupper ”onyttiga” kontinuerligt hanterat latrin-gödslade stadsodlingar sedan åtminstone 1000-talet var inget man fäst något avseende vid, vare sig då eller tidigare.

/Jens Heimdahl