Den övergivna lägenhetsbebyggelsen vid Ekelund har lämnat tydliga spår på platsen och dessa har vi nu undersökt arkeologiskt. Det rör sig om husgrunder av sten, stenmurar och en stor stensatt brunn, plus förstås mängder av husgeråd och andra föremål som kan berätta om de människor som en gång bodde och arbetade här. Men det finns ytterligare spår på platsen, nämligen i den nuvarande vegetationen.
Trots att bebyggelsen övergavs för nästan hundra år sedan (som senast 1940), och platsen sedan dess har vuxit igen med sly, kan man i växtligheten fortfarande ana att här en gång varit ett öppet och välskött landskap med allehanda nyttoväxter. På så vis kan de nu levande växterna bidra med pusselbitar till platsens kulturhistoria. Växtlighet som på detta sätt kan berätta om äldre tiders seder och bruk kallas för biologiskt kulturarv. Detta levande historiska arkiv utgör ett spännande gränsland mellan ekologi och arkeologi och blir ju också som en länk mellan dåtid och nutid.
Växtinventering på Ekelund
På Ekelund gjorde vi därför en besiktning av växtligheten innan utgrävningen började. Det var regn och höst, så förhållandena var inte de bästa för att dokumentera växter, och säkert hade ett besök på sommaren gett fler arter. Men det var ändå tydligt hur växtligheten bar spår efter den tidigare skötseln.
På själva tomten växte rikligt med brännässlor och kirskål som ett tecken på att jorden var extra näringsrik där bebyggelsen legat. Där växte också nyttoväxter som äkta fläder och ett stort förvuxet bestånd av slån. Vid muren runt tomten hittades ett exemplar av renfana som överlevt igenväxningen. Renfana var populär i allmogeträdgårdar och odlades främst för doftens skull. Den användes som brännvinskrydda och medicinalväxt, samt även för konservering. Längs muren fanns också häckvicker och gulvial, som eventuellt kan vara kvarstående från tidigare odling, och det växte rikligt med hallon och björnbär.
Norr om bebyggelsen
Utanför muren som omgärdade bebyggelsen bar träden tydliga spår av att en gång i tiden ha hamlats, det vill säga att ha täktats för lövfoder. Det gällde en stor sälg, en ask och några almar. Det fanns också gott om hasselknippen som även de har täktats för lövfoder och för stänglar till klenvirke. Och naturligtvis har nötterna plockats.
Strax norr om bebyggelsen fanns en övervuxen gräsyta som troligen en gång varit ängsmark eller åker. Kring den stod flera äppelträd av olika sorter. De bar fortfarande rikligt med frukt. I samband med avverkningen inför vägbygget ska vi se om det finns möjlighet att räkna årsringarna i äppelträden. Vår gissning är att de planterats då platsen var bebodd och det ska bli spännande att se om vi har rätt.
