Det blev ett kärt återseende, Rasbo, denna bygd som nästan är en enda sammanhängande fornlämning…

Denna gång skulle vi undersöka en tegelugn från efterreformatorisk tid och förhistoriska boplatslämningar, alldeles intill korsningen väg 288 – Frötunavägen. Uppdraget skulle egentligen ha utförts förra sommaren, men det blev en liten försening eftersom detaljplanen för arbetsområdet inte blev färdig då. Men men, nu har vi gjort vårt i fält, det är fritt fram för bulldozrar och andra dieseldrivna monster.

Bengt ser till att matjorden försvinner i rasande tempo, Katarina hackar fram finfina stenskodda stolphål, Maria metalldetekterar och en nyfiken bilist frågar ”har ni hittat nåt?”

Och fina lämningar blev det! Ugnen, eller botten på den, var välbevarad, med t.ex. ett hårt bränt lergolv med tydliga avtryck efter liggande slanor. Men är det verkligen tegel man har bränt där, kan det vara kalk istället? Vi vet inte riktigt än och ber om att få återkomma.

Botten av ugnen i framrensat tillstånd. Ser ni de långsmala avtrycken efter brända slanor?
I leran fanns även fingeravtryck. Häftig ögonblicksbild. Här under Agnetas fingrar
Här utan Agnetas fingrar. Ser ni?

Runt och även under ugnen fanns stolphål, gropar och härdar, på platsen kan man lokalisera ett par hus verkar det som. En liten gårdsmiljö från kanske romersk järnålder eller folkvandringstid, som tillsammans med t.ex. den närbelägna gården vid Björkgärdet (kommer ni ihåg Björkgärdet, detta häftiga ställe?) hjälper oss att förstå hur Rasboborna hade det under järnålder. Lite fynd blev det också, främst djurben (även ETT fiskben!), ett kopparmynt och kanske en amulettring.

Så småningom ska vi analysera det hela, självklart blir ni de första att veta vad som händer…

Plan över husen och ugnen