Vid undersökning av ett stolphål till ett av de förhistoriska husen vid Stora Prästgården upptäcktes alldeles intill en färgavvikelse i den torra leran med en del kol i ytan. Vid ytterligare resning visade det sig att det var en helt cirkelrund (ca 1,15 m i diameter) gropliknande anläggning med en slags kanal som gick ut i nordöst.
Vid undersökning av anläggningen blev arbetshypotesen att detta var en härd. Fyllningen bestod av en del kol, men också av lera som blivit värmepåverkad i olika stadier (en del rödbränd, en del smält och en del bara värmepåverkad och gråsvart i färgen). Fyllningen i gropen var helt olik mot andra anläggningars fyllning i närheten.
Vartefter undersökningen fortskred så förändrades hypotesen till att detta kanske kunde vara en kupolugn där konstruktionen rasat samman. Dock påträffades inga tydliga konstruktionsdetaljer som kunde styrka detta (och inte heller några brödrester…). Det hade ju varit kul att hitta en bränd bulle eftersom jag tidigare har arbetat med bröd i förhistoriska kontexter. Hur som helst… När väl botten i gropen började träda fram, så blev formen på anläggningen trattformad. Hypotesen förändrades därmed till att vara en tjärdal eller snarare en tjärtratt.
Tjärtrattar är en anläggningstyp som ibland förväxlas med stolphål – framförallt de som är mindre i storlek. Normalt brukar ju även tjärdalar (av större dimensioner) inte heller framträda i boplatsmiljöer, utan i skogsmiljöer för en mer storskalig produktion av tjära. Mindre tjärdalar (benämnda tjärtrattar) kan dock påträffas närmare boplatsen och dess aktivitetsytor. Det förekommer också att tjärtrattar har en fyllning som kan avvika från fyllningen i andra närliggande anläggningar, vilket ju har stämt i detta fall. Fyllningen kan då möjligen spegla användningen av själva gropen – i detta fall kanske just för tjärproduktion för gårdsbruk. Tjära användes bl.a. för impregnering av trä. I flera artiklar i boken ”Land och samhälle i förändring” (2007; se UV:s bokhandel) och i Björn Hjulströms avhandling ”Patterns in Diversity” (2008) från Stockholms universitet tas bland annat denna anläggningstyp upp. Större tjärdalar brukar dateras till yngre järnålder, medan de mindre (tjärtrattarna) är tidigare – äldre järnålder.
Det blir intressant att ta del av resultaten från de prover som har tagits i anläggningen för att få en kompletterande bild. Kanalen som gick ut i nordöst kanske kan höra till anläggningskonstruktionen för lufttillförsel eller för avrinning av något slag? Eller så är det bara en djurgång.
Christina Holm
