Efter studier av ritningar, anläggningsbeskrivningar, foton, fynd och litteratur (samt många intressanta samtal med kollegor förstås!) börjar bilden av hur gjuteriverkstaden sett ut växa fram. Det förra årets blogginlägg handlade mest om verkstadens inre, nu tänkte jag berätta något om husets yttre.

Gjuteriverkstaden låg på en terrasskant nedanför den stora hallbyggnaden i Skeke. Mycket talar i skrivande stund för att dessa hus varit samtida, dvs. de har varit i bruk under folkvandringstid ( 375-550 e.Kr.). I fält uppmärksammade vi en ”öppning” i terrasskanten vid verkstaden som förmodligen utgjort en av vägarna in till området. Som folkvandringstida gäst till gården anlände man förmodligen från norr och leddes då till och förbi gjuteriverkstaden upp mot hallen och det övriga komplexet.

Verkstaden var byggd på syllstenar och vi förmodar att väggarna helt vilat på syllstockar eftersom vi inte fann några stolphål tillhörande huset. Väggarna tolkas ha varit byggda med skiftesverk, eftersom knuttimring hade tagit för stor plats i verkstaden med tanke på husets utformning. De fyra rödmarkerade mindre blocken i bildens högra nederkant utgör grunden till en innervägg. Gjutning kräver nämligen avskärmning från ljus och innerväggen har fungerat som en ljussluss som hindrade ljuset från att komma direkt in till verkstaden från ingången.

Bilden är tagen från verkstadens ingång (från Ö)

Fyndet av ett gångjärn i närheten av ingången antyder att huset haft en uppfäst trädörr. Den inre takbärande konstruktionen har förmodligen utgjorts av en ryggås. Taket bärs därigenom av längsgående bjälkar mellan gavlarna. Vi kan anta att arbetet i gjuteriverkstaden har krävt en relativt hög, ”luftig” byggnad.

Förmodligen hade byggnaden ett imponerande utseende utvändigt, där det låg nedanför den stora hallen. Gjuteriverkstadens placering vid ingången till den folkvandringstida storgården har för besökaren och omgivningen genast markerat platsens resurser och ambitioner. Om färger och övriga eventuella utsmyckningar på gjutarens verkstad kan vi bara spekulera. Men en intressant detalj vi noterade i fält var en syllsten med avvikande karaktär. Syllstenen var ett rödaktigt block. Denna syllsten låg närmast gjuterihärden och var kanske utvald särskilt för detta läge.

Vid pennan, Mia Englund