Nu har vi kommit en bra bit på väg med undersökningen av verkstadshuset. Huset är av suterrängmodell och alltså delvis nedgrävd i terraskanten norr om platåhuset. Spåren efter huset består av ett nedsänkt golv, vägglinjer i form av skärvsten och block, en stenbyggd härd för gjutningen, botten av ett litet kolupplag samt avställnings-/arbetsytor.
Tack vare att vägglinjerna är bevarade hittar vi välbevarade gjutformar i dessa. Formar som under husets användningstid hamnat på själva golvet har förmodligen trampats sönder, medan de som kastats undan mot väggen bevarats i stort sätt intakta. Gjutformar innehåller både sand och lera och är därmed skörare än t ex keramik.
De gjutformar vi hittat har använts till att gjuta agraffknappar och dateras till 400-tal e. Kr. det vill säga folkvandringstid. Fynd av detta slag förekommer endast i riktiga högstatusmiljöer som t.ex. på Helgö och tyder på att gården i Skeke hade resurser och anspråk.
Verkstadshuset med dess anläggningar har varit stationärt, men kanske var hantverkaren ambulerande? Det är möjligt att en hantverkare som var så pass specialiserad, som i detta fall en gjutare av smycken, anlitades av flera gårdar av liknande kaliber. Enligt en sådan teori reste gjutaren mellan gårdarna och stannade så länge som behovet av tjänsterna fanns.
Det ska bli spännande att slutföra undersökningen av verkstaden. I skrivande stund undersöker Eva den rumsliga organisationen av verkstaden, för att tydligare kunna tolka på vilket sätt gjutaren arbetat.
Jag fortsätter med att undersöka vägglinjerna och hoppas på fler fina spår av aktiviteterna.
Vid pennan
Mia Englund
