Vi är i full gång med våra visningar av undersökningarna vid Stora Prästgården. Under några års tid har jag arbetat med förmedling och visningar vid det stora Historiska Museet i vår huvudstad. En trygghet där har varit att utställningarna i huvudsak sett likadana ut från en dag till en annan. Det föränderliga har varit besökarna och alla deras frågor. Vid Stora Prästgården däremot har allt varit föränderligt, vilket är en otroligt positiv utmaning! Eftersom avbaning med maskin fortfarande har pågått har detta begränsat var vi har kunnat visa, men extra kul är ju ändå våra besökares alla frågor:
”Hur kan vi veta att de mörkfärgade fläckarna i ”leråkern” är stolpar eller härdar?” ”Hur kan vi veta att stolparna utgör resterna av just hus?” ”Kan man veta hur gammal en väg är?” osv.
Vi har ju också frågor, förutom de mer vetenskapliga. T.ex. vem som har byggt skyddsborgen på vårt ”block”. En av våra kvinnliga besökare från trakten, som faktiskt är vår ”stammis” berättade att traktens barn byggt denna. ”Vi ska till stenen” – har det visst hetat.
Vi har ju inte varit så bortskämda med spektakulära fynd och det förbryllar oss en hel del att fynden från förundersökningen skiljer sig från vad vi hittar i slutundersökningen. Detta är något som är intressant att diskutera med besökarna. Så, trots ett fåtal fynd att visa, då våra förhistoriska Rasbo-bor har städat noga efter sig, har intresset från besökarna varit mycket stort. Jättekul!
Veckans nyheter har varit att vi har kunnat visa ytterligare ett förhistoriskt hus med en spännande härd med en smal kanal in mot huset samt flera brunnar.
Vårt sista visningstillfälle är tisdag 27/7 kl 14. Samling vid våra blå bodar som vanligt. Se tidigare inlägg om färdbeskrivning.
Christina Holm
