Runt om på hela Björkgärdet kommer det anläggningar som är eller kan vara gravar. Dessutom påträffas koncentrationer av brända människoben i skärvstenshögar, kokgropar och intill det stora vikingatida huset.
Några av de mest spännande anläggningarna är en liten ansamling av skärvstenflak, kokgropar och små stensättningar i den sydöstra änden av undersökningen. Ovanför en av härdarna låg en liten oansenlig stensättning. Den bestod av en halv kantkedja med skärvstensflak intill. Under stensättningen kom först olika koncentrationer av brända människoben, därunder kom obrända människotänder.
När Magnus Lindberg rensade fram dem visade de sig ligga i den västra änden av en manslång mörkfärgning. Det var en skelettgrav där själva skelettet har lösts upp helt och hållet och bara lämnat skuggan av kroppen och tandemaljen kvar. Vad som är intressant blandningen av gravskick där skelettet låg i direkt anslutning till brända ben. Dessvärre fanns inga daterbara fynd som visar vilken datering gravarna kan ha. Missbildningar i tandemaljen visar att personen har antingen varit sjuk eller undernärd under perioder i uppväxten. Med andra ord: levnadsförhållandena har inte varit de bästa.
Det finns olika alternativ: I östra Mellansverige finns skelettgravar från sen bronsålder men framförallt från romersk järnålder. Från den sistnämnda perioden finns exempel på blandningen av kremerade ben i skelettgravar i en och samma stenkista. Å andra sidan tyder stratigrafin och skärvstensflaket på att det kan vara en grav från bronsålder. Så här kommer det att behövas mer dateringar.
Thomas E
