Med hjälp av georadar är det möjligt att studera vad som finns i marken utan att gräva. Systemet kan liknas vid ett ekolod, men är gjort för användning på land. Det är en undersökningsmetod som lämpar sig väl för förberedande arkeologiska markprospekteringar.
Genom att mäta många parallella georadarprofiler som finns nära varandra, är det möjligt att skapa en tredimensionell datavolym. Bland reflektionerna som syns i djupskivor från olika djup är det möjligt att identifiera arkeologiska strukturer. Det som kan iakttas är exempelvis gropar, diken, rör, stenar och stenstrukturer i marken. Det djup som georadarn kan tränga ned i marken beror på antennens frekvens och jordmånen. Georadar fungerar bäst i torr och sandig mark.
Metoden är förhållandevis snabb, från en kvarts till fem hektar om dagen. Omfattningen beror på vilket georadarsystem som används, antingen ett manuellt för mindre undersökningar eller ett motoriserat för riktigt storskaliga undersökningar.
