I Skandinavien har människor bott och levt i nästan 15 000 år och varje generation har lämnat spår efter sig. I modern arkeologisk forskning delas mänsklighetens historia in i olika tidsperioder.

Mänsklighetens historia är lång. Arkeologens jobb är att studera och tolka de föremål, fragment och strukturer som finns kvar från det förflutna och sätta in dem i ett sammanhang. Arkeologen sysslar oftast med materiella lämningar från skriftlösa samhällen men arbetar även med material från områden där historiska källor finns.

Äldst är stenåldern (ca 13000–1700 f Kr), följd av bronsåldern (1700–500 f Kr) och yngst är järnåldern (500 f Kr–1050 e Kr). Det historiska skedet omfattar medeltiden (1050–1500 e Kr) och den period som ibland kallas för nyare tid (1500 e Kr–nutid).

Att det förhistoriska skedet delas in i sten-, brons- och järnålder antyder den materiella kulturens betydelse för hur vi betraktar vår värld och organiserar den. Genom att studera materiell kultur kan vi berätta om människors liv och villkor, hur samhällen var organiserade och hur de förändrades över tid.

Stenålder

Stenåldern omfattar mänsklighetens äldsta tidsskede, från det att jägare och samlare slog sig ner i vårt land till det första organiserade jordbruket.

Tidsperioden har fått sitt namn efter det material som huvudsakligen användes för tillverkning av olika föremål – nämligen sten. Stenåldern delas in i två olika perioder; äldre stenålder (13000–4000 f Kr) och yngre stenålder (4000–1700 f Kr).

Under äldre stenålder livnärde sig människorna på jakt, fiske och insamling av växter. De flesta var säsongsboende och flyttade runt mellan olika boplatser när årstiderna växlade. Men alla levde inte så, vid kusterna fanns permanenta bosättningar. Yngre stenålder inleds i och med jordbrukets introduktion. Odling och boskapsskötsel innebar att människorna blev mer stationära. I vissa regioner byggdes stora monument som stenkammargravar (megalitgravar).

Bronsålder

Under bronsåldern blev Skandinavien en del av ett större geografiskt sammanhang. Människorna i norr kom att ingå i europeiska nätverk där bland annat råvaror och lyxvaror cirkulerade. 

Den senare tidens arkeologiska forskning har visat att bronsålderns samhälle var mer skiktat och ojämlikt än tidigare.

Tydliga tecken på detta är att stora långhus och gårdar samt gravhögar och rösen präglade landskapet. Strukturer där en samhällselit levde och begravdes. Parallellt fanns mindre och självförsörjande gårdar där vanliga människor levde och verkade.

Något som länge präglat bilden av bronsåldern är alla tecken på en betydelsefull religiös och rituell verksamhet. Från bronsåldern härstammar också de många hällristningarna som avbildar skepp, krigare, djur och olika ceremonier.

Järnålder

Vid övergången till järnåldern förändrades klimatet drastiskt och bronsålderns milda väder övergick i ett mer kyligt och fuktigt klimat, något som försämrade levnadsvillkoren. Nu förstärktes det klassamhälle som tagit form under bronsåldern.

På ett lokalt plan präglades gårdslivet av jordbruk och boskapsskötsel samt självhushållning. Men stormansgårdarna ingick även i större samhällsstrukturer. De präglades av en materiell kultur som gynnades av eliter och formades i interaktion med Romarriket och övriga Europa.

Byggnader och gravar uppfördes i en skala som hade som mål att omforma hela landskap, så kallad landscaping. Samtidigt inleddes en massproduktion av bland annat dräktspännen. Nya produktionstekniker och uppfinningar, som järnframställning, runskrift och segelduk, kom att helt förändra de flesta människors livsvillkor. Perioden brukar delas in i Förromersk järnålder, Romersk järnålder, Folkvandringstid, Vendeltid och slutligen Vikingatid.

Medeltid och nyare tid

Medeltid och nyare tid omfattar ett tidsspann om närmare tusen år, som sträcker sig från kristnandet ända fram till vår egen tid.

Under medeltid (1050–1500 e Kr) och nyare tid (1500 e Kr–nutid) har många nya fornlämningstyper tagit form, exempelvis städer och byar, men också kyrkor, kyrkogårdar, borgar, slott, stenbrott och slagfält. Mängden föremål ökar markant och helt nya föremålskategorier introduceras. Antalet importerade föremål ökar också.

De arkeologiskt tillvaratagna föremålen illustrerar vilka aktiviteter som ägt rum på en plats och bidrar till förståelsen av vilka som bott och verkat där. Föremålen kan avslöja människornas sociala status, men också berätta om överflöd och fattigdom, om kontaktnät och handel och om hantverk och vardagsliv.