Många hembygdsföreningar har dokumenterat bygdens torp och torplämningar. Var kan man hitta dessa inventeringar, och hur kan den professionella och ideella kulturmiljövården mötas i lägenhetsbebyggelsen?
Om man fortsätter på grusvägen förbi gården där jag är uppvuxen kommer man till en hage, vackert och soligt belägen ovanför den lilla bäcken som slingrar sig genom vår dal. Vi promenerade ofta åt det hållet när jag var liten. I maj plockade vi de lysande gula och röda gullvivorna som växer där och i juni stack vi oss på de många taggarna i en väldoftande rosenbuske. De små men söta äpplena som kom i augusti hängde farligt långt ut över den gapande källargrunden som fanns i hagen, men gick att nå om man stod på tå i trappan ner till den gamla källaren. Det kändes nästan som vårt, trots att hagen låg på grannens mark. Vi visste att här stod en gång i tiden vårt eget hus. Källargrunden och växterna var visserligen påtagliga avtryck efter huset, men i köksväggarna hemma på släktgården finns själva stockarna kvar.
Landskapet är fullt av spår efter de som levde här före oss, men många av dem är svåra att se utan träning. Det gäller dock inte torplämningarna. Alla som sett påskliljor mitt i granskogen, eller en fyrkantig källare övervuxen med mossa förstår att här har bott människor. Det är lätt att föreställa sig människors möda där stengärdsgårdarna ringlar sig fram genom skogen, eller att folk har kunnat njuta av kvällssolen på farstukvisten där trappstenarna till ytterdörren fortfarande ligger kvar. Kanske är det därför dessa lämningar väckt ett sådant intresse hos allmänheten. På 1970-talet startade på många håll studiecirklar som hade som mål att inventera torpen och dess historier. Flera av dem resulterade i omfattande böcker, skyltningar vid lämningarna och andra informationsinsatser. Bara bland hembygdsföreningarna i Skåne har torpinventeringarna resulterat i minst ett femtiotal böcker och artiklar.
Hembygdsföreningarnas detaljkunskap kring det som på antikvariskt språk kallas för lägenhetsbebyggelsen är imponerande. Många av de ideellt engagerade är också släktforskare, och har ägnat mycket tid åt källmaterialet. I inventeringarna är ofta torpen och dess invånare tätt sammanlänkade i långa kronologier. Här finns mycket att hämta för den som är på jakt efter ett årtal som kan placera lämningen på endera sidan om kulturmiljölagens 1850-års gräns. I föreningarna finns också en djup lokalkännedom, man känner till bygdens förutsättningar och avvikelser. För Skånes del kan det till exempel handla om att man i torpinventeringarna även har tagit med så kallade gatehus.
Eftersom tid ofta är en bristvara när en arkeologisk utredning görs kan det vara bra att komma ihåg att de här lokala kunskapsbrunnarna finns. Skånes hembygdsförbund är ett av 26 regionala förbund i hembygdsrörelsen. Tillsammans samlar vi ungefär 2 000 lokala hembygdsföreningar. Ifall man inte vet om det finns en hembygdsförening i trakten kan alltså en kontakt med det regionala förbundet vara en bra start. I Skånes hembygdsförbunds bibliotek finns dessutom nästan all litteratur som våra medlemsföreningar har gett ut. Tillsammans med ett artikelregister som idag innehåller information om ungefär 20 000 artiklar görs den lokalhistoriska forskningen mer tillgänglig för allmänhet och forskning. Mycket av dokumentationen från torpinventeringarna finns publicerat i föreningarnas årsböcker och skrifter, men det har saknats en sammanställning av vilka föreningar som genomfört inventeringar och hur man får tag på dokumentationen. Därför driver vi under 2019 ett projekt som syftar till att skapa ett samlat register över de inventeringar som är gjorda i Skåne. I nuläget har 16 av våra 104 medlemsföreningar bidragit med information om torp i 36 socknar. Tanken är att registret skall göras tillgängligt via vår hemsida www.hembygd.se/skane, där bibliotekskatalogen och artikelregistret redan ligger.
Det finns många vinster med att det professionella och det ideella kulturmiljöarbetet möts i torplämningarna. Där de ideella äger lokalkännedom och detaljkunskap kan de professionella aktörerna berika med frågeställningar och större kontexter. Där de professionella har vana och skicklighet i inventering av de mindre synliga lämningarna kan de ideella befolka lämningarna med hjälp av släktforskning. Och de kanske rent av vet var torpen, som en gång stod uppe på murresterna och källarna, har tagit vägen. Timret kan ju mycket väl finnas kvar i en köksvägg någonstans i närheten och bara vänta på en dendrodatering…
Texten är skriven av Sara Williamsson, kulturpedagog/hembygdskonsulent på Skånes hembygdsförbund och utbildad historisk arkeolog.
sara.williamsson@skaneshembygdsforbund.se
