I en tid när knivar, nålar, skäror och yxor användes dagligen, behövdes också något att bryna, alltså slipa, dem med. Brynen var därför något som ”alla” ägde och bar med sig. Att de var vanliga märks på alla fynd som vi gjort på gården i Norrtil. Inte mindre än 72 stycken har hittats i hus och på aktivitetsytor från vikingatid och medeltid.
Nästan alla är tillverkade av skiffer. Undantaget är tio stycken som är gjorda av sandsten, och ett möjligt bryne som är av granit.
De minsta är inte mer än tre centimeter långa, medan de längsta mäter nästan 18 centimeter. Merparten, runt 75 procent, är dock mellan 3 och 9 centimeter långa.
– Storleken visar att det rör sig om bärbara handbrynen, till skillnad från slipstenar som var tyngre och större. Huvuddelen har förmodligen varit all-round-redskap för olika typer av hantverk, inte minst redskap för skörd- och slåtterarbeten, berättar projektledaren Anton Seiler.
Många av brynena har troligen varit betydligt större från början, men när de har gått sönder har fragmenten återanvänts som nya, mindre brynstenar.
– Livslängden för vissa kan således ha varit lång. De större brynen som ursprungligen varit avsedda för kortliar och svärd kan slutligen ha använts för att slipa synålar och metkrokar, säger Anton Seiler.
Att man verkligen ville ha sina brynen till hands, visar fem stycken som försetts med upphängningshål. Då kunde man med en rem eller ett snöre bära brynet runt halsen, hänga det på bältet eller fästa det på ett redskapsspänne.
– Säkert var brynet en kär ägodel för många, menar Anton Seiler.
