Nu har hela keramikmaterialet från gravfältet registrerats i vår databas. Innan det kunde ske har alla skärvor rengjorts från jord. Vissa är så sköra att tvätten mest bestått i att försiktigt skölja av dem med vatten. Sedan har de legat och torkat i olika tråg.
Det är viktigt att hålla ihop de skärvor som påträffats tillsammans, så att det finns möjlighet att rekonstruera de ursprungliga kärlen. Under fältarbetet har vi mätt in alla föremål med hjälp av gps och lagt dem i plastpåsar, som sedan förseglats och märkts upp med unika nummer. Det gör att vi kan spåra ett föremål till en specifik grav. I några gravar har resterna från flera olika kärl samlats in. Totalt har vi samlat in 146 mer eller mindre kompletta keramikkärl, som sammanlagt väger cirka 40 kg.
I fält förvarades keramikskärvorna i uppmärkta påsar. Foto: Karin Lindeblad, Arkeologerna
Kärlen har använts som behållare för det kremerade skelettmaterialet. De kan även ha använts som gravgåvor och då innehållit mat till den sista färden. Redan vid rengöringen märktes det att några av skärvorna hade en bränd beläggning på sig. Den brända beläggningen kan vara rester av mat. Vem vet, det är möjligt att många kärl använts för matlagning vid gårdarna innan de fått ett nytt användningsområde i begravningssammanhang.
Utsidan på en mynningsbit från ett av kärlen. Foto: Maria Sjöquist, Arkeologerna
Efter det att keramiken tvättats och torkats har den registrerats. Databasen innehåller uppgifter som vikt, antal skärvor, godstyp, dekor och proveniens. Så småningom kommer en djupare analys av keramiken att göras, men i nuläget kan vi säga att keramiken från Bådstorp är av typen äldre svartgods. Det är en godstyp som är vanlig i vendeltida-och vikingatida sammanhang.
En annan mynningsbit med små tvärställda streck som dekor. Foto: Lotta Stenqvist, Arkeologerna
Trots att de flesta skärvor är mycket små har vi kunnat hitta dekor på några av dem. Dekoren finns på mynningsbitarna och ser ut som små nagg som keramikern har gjort med kam eller snören. I arkeologiska sammanhang ses just den dekortypen som baltisk. Det betyder inte nödvändigtvis att kärlen kommer från andra sidan Östersjön, men däremot att tillverkningstraditionen kommer därifrån.
