I början av maj 1611 belägrade danska trupper Kalmar och i slutet av månaden intogs staden. Kalmar slott kapitulerade efter drygt två månader och svenskarnas hövitsman Christian Somme lämnade över slottet till danskarna. I Kalmarsundsparken finns spåren efter den blodiga belägringen. Arkeologerna har undersökt platsen i omgångar sedan år 2013 och här har vi hittat projektiler, stupade soldater och spår av försvarsverk.
Nya undersökningar i juni 2020
I juni 2020 har arkeologerna genomfört en förundersökning i Kalmarsundsparken eftersom Kalmar kommun planerar att bygga en hundrastgård. Det aktuella området ligger omkring 800 meter sydväst om Kalmar slott. Hela kuststräckan ner mot Stensö har med stor sannolikhet varit involverad i stridigheterna år 1611. Den nu aktuella platsen utgjorde i äldre tid en liten udde i anslutning till en vik. Udden och viken finns med på de äldsta kartorna från i början på 1600-talet. Viken omnämns som Olsboviken på en karta från år 1650 och namnet förekommer även på kartor från 1700-1800-talen. I dag är viken delvis uppgrundad och det aktuella undersökningsområdet är till en del vassbevuxet.
Spår efter belägringen 1611
Vi kunde fastställa att man under relativt sen tid fört på jordmassor på platsen eftersom här måste ha varit vattensjukt periodvis. Trots detta påträffade vi en del avtryck från stridigheterna den skoningslösa sommaren 1611. En 3-pundig kanonkula utgjorde det mest påtagliga fyndet. Pund var ett mått på vikten av kulan och en 3-pundig kanon sköt kulor med en vikt på 3 pund. Ett pund motsvarade ca ett halvt kilo och den påträffade kulan väger drygt 1,5 kilo. Dess kaliber är ca 7,5 cm. En 3-pundig kanon var relativt flyttbar, även om eldröret kunde väga närmare 500 kilo. Kanontypen hade en relativt hög eldhastighet och det var möjligt att skjuta kulor med förhållandevis korta tidsintervaller.
Ett kanonskott från Kalmar slott
Har kanonkulan skjutits från en dansk eller svensk kanon? Danskarna belägrade staden och slottet i en halvcirkel. Vi har tidigare påträffat talrika spår av stridigheterna närmare slottet åt norr, bland annat två stupade svenska soldater från det svenska utfallet från slottet mot danskarnas ställning den 17 juli.
Kanonkulan påträffades i ett område som hölls av danskarna. Kanonkulan kan mycket väl ha skjutits från slottet, men slagit ned längre åt norr i danskarnas främre linjer. Träffsäkerheten var mycket liten på långa skjutavstånd och träffen i sig var inte alltid farligast. En grym poäng med kanonkulor var att de studsade fram långa sträckor efter nedslaget. På sin framfart flera hundra meter kunde de slå upp långa korridorer i soldatformationer och ge fruktansvärda skador på soldater och hästar. Vi vet inte vilken ödeläggelse den svenska kanonkulan skapade i de danska ställningarna innan den begravdes i den sanka strandkanten för att hittas efter drygt 400 år…
